Är staden verkligen så fantastisk?

Björn Ohlén, utvecklare på Västarvet funderar kring staden.

Många som bor i städer drömmer om ett liv på landet. Enligt de undersökningar som gjorts verkar det vara människor i åldern 25-35 som är mest positiva till landsbygdslivet. Få av dem tar steget.

För de yngre är staden ofta det enda alternativet efter gymnasiet. Universitet och högskolor ligger nästan alltid i städerna. Inte bara i storstaden, högskolorna i Trollhättan, Borås, Skövde och andra orter är viktiga motorer i dessa städers utveckling. Studenter flyttar hit och knyter till sig kompetens, internationella kontakter och stadsliv. Stadsliv – många människor på samma yta – verkar vara en kvalitet i sig. Täthet (eller dense som är stadsutvecklarnas ord för det) uppfattas av många som nyckelfaktor för att platser skall kunna utvecklas.

Efter studentåren i staden ändrar en del sina värderingar. Det verkar handla om upplevd livskvalitet. Dense i barnomsorg, bostadsyta eller storstadstrafik är inte lika positivt laddat. Att låta barnen växa upp i ett hus på landet nära naturen framstår plötsligt viktigare än hur många fikaställen det finns i kvarteret. Självhushåll på en gård i Kinna börjar dyka upp i samtalen kring caféborden.

De flesta av oss lämnar faktiskt staden men kommer inte till landet utan hamnar någonstans mitt emellan. Kranskommunerna runt Göteborg växer sedan länge så det knakar men trots relativt god kollektivtrafik fylls tillfartsvägarna av stillastående bilköer morgon och eftermiddag. Livet på "landet" begränsas till en löprunda någon kväll i veckan och svamputflykt på helgen.

För andra barnfamiljer har föräldrarnas år i staden satt spår i livsmönstret. Svampturen blir istället en söndagsutflykt till Slottsskogen, som visserligen är en grön lunga i staden men knappast jämförbar med riktig natur. Kanske har det inget med naturlängtan att göra utan ett uttryck för längtan efter den urbana livsstil som är så svår att upprätthålla i villakvarteret.  Kranskommunerna har ett mycket begränsat stadsliv, en del inget alls. Livet i villaområdet kan uppfattas som det bästa av två världar – eller det sämsta.

Vad är det som gör att inte fler tar steget och flyttar till det ”riktiga landet”?  I decennier har vi pratat om att arbeta på distans och att många av oss skulle kunna sköta våra arbetsuppgifter lika bra utan att åka till staden varje dag. Ändå stannar vi.
Jag tror att en orsak är fördomar om de som bor på landet. Det krävs att någon annan som är som vi tar steget samtidigt.

I Västra Götaland finns exempel på att unga människor flyttar från staden till mindre orter på landet. Jämfört med den stora vågen av inflyttning till storstadsområdena handlar det naturligtvis bara om krusningar på ytan men viktiga sådana, särskilt för de orter där det händer. Inte sällan kommer de genom inflyttningen att präglas av en mer urban livsstil.

Under hösten kommer Prisma VG-redaktionen att besöka några av de här platserna för att försöka förstå det som händer. Det handlar om platser som Fengersfors, Limmared, Uddebo och Lerdala. Är de tecken på en framtida levande landsbygd, eller de sista ljusen i fönstret på orter som sedan länge hamnat vid sidan av utvecklingen?

På Prisma VG kommer vi också gräva djupare i människors tankar kring stad och land.  Hur tänker du kring det? Vad fick dig att välja stadslivet eller landsbygden? Om du inte bodde där du bor nu – var skulle du då vilja bo?

Björn Ohlén

Utvecklare Västarvet