Nils Ericson föddes i Långbanshyttan i Värmland 1802 och när han var åtta år flyttade familjen till Forsvik. »Farföräldrarnas ekonomi hade kommit på svaga fötter« skrev Nils son Carl i sin självbiografi, och Nils föräldrar arbetade vid Göta kanal-bygget för att försörja familjen.

Göta kanals skapare, Baltzar von Platen, fick upp ögonen för Nils och hans bror John som fick börja studera och arbeta under hans översyn. Deras syster Carolina fick inte den möjligheten, även om hon beskrivits som lika begåvad som sina bröder. Det var här Nils Ericson började en karriär som många år senare slutade med den högsta pension en svensk tjänsteman någonsin fått.

Nils bror John, med tiden världsberömd uppfinnare, flyttade till England 1826 och hade då en son på två år som hette Hjalmar Elworth och som Nils tog hand om.

Den 30 april 1833 gifte sig Wendela Wilhelmina von Schwerin och Nils Ericson. Wendela var då 21 år. De fick fem barn mellan 1834 och 1842: John, Hedda, Werner, Carl och Ebba. Nils och hans familj bodde många år i Trollhättan medan han arbetade med den stora ombyggnaden av slussarna. Det var klart 1847 och nästa uppdrag stod på tur – att bygga om Stockholms sluss.

Våren 1854 återvände familjen till Trollhättan och flyttade in på herrgården Nygård, som familjen ägde fram till 1879. Nils Ericson dog i Stockhom 8 september 1870 och begravdes i samma grav som dottern Ebba. Hon blev sjuk medan familjen bodde i Stockholm och hennes liv kunde inte räddas.

Nils Ericsons kanal- och järnvägsbyggen:

1830 – 1844 Ombyggnad av Trollhätte kanal och slussar.

1844 Lämnar in ett förslag till ombyggnad av slussen i Stockholm.

1846 – 1850 Leder arbetet på nya slussen mellan Mälaren och Saltsjön i Stockholm.

1854 Ombyggnad av Skeppsbrokajen i Stockholm är klar och statyn av Karl XIV Johan avtäcks. Nils Ericson adlas och ändrar sitt namn från Ericsson till Ericson, något som hans bror John Ericsson aldrig kom över.

1847 – 1854 Överdirektör för det finska projektet att binda samman sjön Saima och det vidsträckta vattensystemet i östra delen av landet med Finska viken.

1854 – 1862 Nils Ericson var kanalernas man – långt fram i livet. När han fick frågan att vara med och bygga ut järnvägsnätet var han tveksam. Han hade då själv inte sett någon järnväg, ansåg dem vara statslyx som inte passade för vårt fattiga Sverige. Nils Ericson tyckte att kanaliseringen av vattendragen var den naturliga kommunikationsleden för Sverige. Men han åtog sig uppdraget och 1862 invigdes västra och södra stambanan som gjorde att man kunde åka tåg mellan Malmö, Göteborg och Stockholm.

1864 – 1868 Ansvarig för byggandet av Dalslands kanal, med sonen Werner Ericson som platschef. Nils Ericsons sista projekt.