Vid den här tiden 1910 var Karolina änka och skulle försörja sig och sina tre barn. Det var svårt med arbetstillfällen i Göteborg och familjen lämnade staden för olika fabriksjobb i Nol och Alafors där även sonen Arvid fick arbete. Sonen Allan var sjuk i tuberkulos och kunde därför inte arbeta.

När vi bodde i Alafors hälsade jag på min bror på Kroppefjälls sanatorium, fortsätter Anna.

Det var en vinterdag när hon ensam åkte tåg upp till Dalsland med tågbyte i Mellerud till Dals Rostock där sanatoriet låg. Det var en tågvagn utan ljus och fönster med en trappa som togs bort när tåget skulle avgå.

När dom stängde dörrarna blev det beckmörkt. Det var ett par karlar och jag som satt där. Det tyckte jag inte var något vidare.

1914 återvände familjen till Göteborg då Karolina fått anställning på ett bageri. I början av 1915 avled Allan i sin TBC i hemmet på Jungmansgatan. Det var en kall och dragig lägenhet och familjen flyttade därför snart till Vegagatan. Bland alla sorger och bedrövelser gällde det dock att ta tillvara glädjeämnena.
- Min bror Arvid och jag hade väldigt roligt tillsammans. Vi var med i Göteborgs nationaldanssällskap där vi dansade ihop. Det tyckte inte mamma om. Hon var rädd att vi skulle bli förkylda och sjuka.

”Man kan väl inte bara äta, sova och arbeta”, svarade Arvid henne. Min bror och jag gick också på kurser på Slöjdföreningens skola; jag inom bokföring.

Anna gick även till Frälsningsarmén i Haga där det var mycket sång och musik. Hon uppskattade också vittnesbörden. Men någon frälsning blev det inte tal om. Besöken upphörde när familjen flyttade till Olskroken. Lägenheten på Vegagatan hade för mycket ohyra.