Redan från 10 år var Leif självförsörjande och man kan redan tidigt se att det fanns en affärsman i blodet. När han var 8 år sålde han majblommor och sålde bäst av alla. Stadskällaren där mamma arbetade var ett bra försäljningsställe.

Leif började sälja Afton Tidningen som 9-åring till ett lösnummerpris på 10 öre styck. Efter en tid blev han ombud för tidningen och körde ut tidningar till 40 prenumeranter. Fem grabbar hjälpte Leif att sälja lösnummer.

År 1947 gallrades det betor på en gård för 50 öre/200 meter, vid Konsum på Jarlagatan var han springpojke år 1948. Leif började på Västgöta Ägg, med att bära in fjäderfä för slakt - detta var sommaren 1952. Han tjänade 15 kr/vecka. Han fick erbjudande om att bli slaktare, då steg lönen till 55 kr/ vecka - det var inte svårt att tacka ja till det jobbet.

Realexamen slutfördes och Leif sökte jobb på Handelsbanken, hans kunskaper inom bokföring och maskinskrivning skulle säkert komma till bra användning inom bankvärlden. Leif stod sig bra i konkurrensen och var en av två kandidater som Handelsbanken var intresserad av. Bankkamreren sa till Leif att hans ansökan var mycket fin, den var maskinskriven. Hans maskinskrivningskunskaper hade banken
inte så stor nytta av, det fanns bara en skrivmaskin på banken och den hade bankdirektören. För att kunna ställa de båda kandidaterna mot varandra ville bankkamreren att Leif skulle lämna in en handskriven ansökan. Leif förstod då att hans möjlighet till anställningen var "körd", då hans handsstil inte var att skryta med. Han konkurrerade om platsen med sin klasskamrat Kristina Blomqvist, hon som hade den vackraste handstilen i klassen och han tackade för sig. Leifs drömmar om att få arbeta på bank var nu grusade, men han kunde inte ana att han kunde ha så fel. 

Ett arbete som gav snabba pengar var när Leif jobbade fyra nätter på silobygget vid Centralföreningen. Leif stod och tittade på bygget när en arbetsledare frågade vad han gjorde där. Han erbjöds tillfälligt arbete, fick börja direkt och redan en timme senare var han tillbaka. Arbetet innebar att köra betong i skottkärra, fylla glidformarna och langa sten till murare. Ett  hårt arbete, men det skulle inte vara mer
än fyra nätter då Leif skulle på en studieresa till England. Detta var ett gyllene tillfälle att tjäna pengar för att finansiera studieresan på fem veckor samt en vecka i London. Nattjobbet gav 430 kr totalt och studieresan kostade 230 kronor. På studieresan plockades det jordgubbar en vecka, Leif tjänade mest av alla. Förmannen var imponerad av att Leif varit med på en landskamp i fotboll, detta var dock inte helt sant. När förmannen fick veta att SI emblemet på träningsoverallen som Leif bar betydde Swedish International och Leif visade en bild på honom med landslaget och prins Bertil blev han mycket imponerad. För fem korgar med jordgubbar var ersättningen två shillings, men förmannen sa att till Leif att det räckte att han plockade två korgar för samma ersättning. När Leif berättade hur mycket han tjänat, var det inte många på det internationella lagret, som trodde honom.

Sommaren 1956 var hektisk. Leif jobbade som brevbärare på Posten, som vaktmästare på Källeskolan och som simlärare på Näsbadet. Under juni månad gick fem bussar om dagen till Näsbadet. Det var Märta Apelskog som då var ordförande i Skara Husmodersförening som startade badreseverksamheten. Skärvalången var platsen för simskolan. Dessa badresor hade tidigare anordnats vid ett fåtal tillfällen, men då i Vänern. Bussar avgick från Källekskolans skolgård. Märta hade med sig två assistenter per resa, för att klara tillsynen över de 150 barnen. Bland de som hjälpte till var Märtas son Björn, Leif och Rolf Nordh samt Hans Carlsson. Märta gjorde en samhällig insats med sina badresor. Dessa fortsatte till 1965 då utomhusbadet stod klart i Skara.

På Skara Tidning blev det arbete som sportjournalist och korrekturläsare sommaren 1957.