I december 1952 blir Leif beskylld för stöld av tårta och godis i samband med en klassfest i annexets källare en lördagskväll. Det var en klassfest och det serverades saft och tårta.
På måndag kallades Leif till rektor Gustaf "Plätten" Holmstedt på förhör. Leif blir utfrågad vad han gjorde på lördagskvällen och svarade att han var på klassfest och fick tårta. Därefter gick han på teaterbio kl. 21 och sedan kl. 23 hämtade han sin mamma Sigrid på Stadskällaren. Rektorn frågade om han inte tog med sig något från klassfesten och svaret var nej.

Leif fick sedan gå tillbaka till klassrummet och blev senare åter kallad till rektorn. Leif blev uppmanad att erkänna stölden. Det fanns nu två vittnen, men Leif nekade "han var ju oskyldig". Väl hemma hos sin mamma berättar Leif vad han blivit anklagad för, hon sa att om det så bara gällde ett öre skulle han inte erkänna stölden. Det blev hot om att Leif skulle relegeras och mamma Sigrid krävde en polisutredning, men inget mer hände. Flera lärare uppmanade Leif att erkänna, men han stod stark tillsammans med stödet från sin familj.

Höstterminen slutade med hyfsade betyg, både på de skriftliga realexamensproven och de muntliga förhören. Trots detta blir Leif underkänd i "muntan" (det muntliga förhöret) och får gå ut bakvägen. Leif var den förste i släkten som skulle ta realexamen. Rektorn fick sin hämnd. Denna historia innebar att Leif fick gå om 5:5 - han läste då bokföring och maskinskrivning på kvällskurser. Den mesta tiden ägnades åt fysisk träning och han blev stor och stark.