Idag är jag 85 år gammal. Ett sommarlov under min gymnasietid så mönstrade jag på ett fartyg för en resa. Fartyget hette M/S Sälen. Jag hade alltid arbetat under somrarna, även från tidiga skolår så hade jag arbetat som springpojke. Nu sökte jag ett lite mer äventyrsfyllt jobb. Dessutom läste jag tekniskt gymnasium, och för att få sin ingenjörsexamen så skulle man göra 6 månaders praktik, 2 månader varje sommar. Och eftersom jag läste maskinlinjen så dög detta arbete som praktik.

Fartyget hade fyra lastrum. Akterut fanns besättningens hytter, och det fanns dessutom en byggnad midskepps där fartyget styrdes och befälet bodde. Jag bodde i en tvåmanshytt, men jag fick otroligt nog bo ensam i den hytten. Det var väldigt enkla kojer. Det fanns också en enklare matsal akterut där vi fick äta, vi åt aldrig tillsammans med befälet utan det gjorde de midskepps. Maten var helt okej. Och det fanns alltid mat att ta, när man gick till sitt pass och när man kom från det. Även fyra på natten.

Vi jobbade i fyrtimmarsskift. Mina skift var mellan 4-8 dagtid och nattetid. Vi var alltid två i taget som jobbade i maskin. Som maskinelev så började jag varje vakt med att gå genom propellertunneln, som jag minns att jag tyckte var väldigt lång. Propelleraxeln låg lagrad i glidmedel, och de skulle smörjas var fjärde timma. Som jag minns det hade man en liten oljekanna, och så gick man och sprutade in lite i en ventil på varje lager. Sen var det andra platser som skulle smörjas, och så skulle jag notera att alla data stämde, varvtal, temperaturer och så vidare. Jag hade fullt att göra under de fyra timmarna jag hade vakt.

När man var till sjöss fanns det ingenting att göra mellan vakterna. Så jag låg och solade på lastrumsdurken. Det är klart att det blev långtråkigt, man hade ju inte radio…ingenting att roa sig med. Och ingen att umgås med heller.

Umgicks inte du och dina kollegor så mycket?

Nej. Den killen jag hade vakt med, han var tredjemaskinist, så han bodde midskepps. Visserligen var det en ung kille, och när vi hade tid under vakten så satt vi och pratade om intressanta saker. Jag fick lära mig mycket, han var väldigt intresserad av fartyg. Men hela min fritid var jag ensam, alltid.

Tredjemaskinisten jag berättade om var som folk är nu. Vi duade varandra och så vidare. Men övrigt befäl fick man inte dua. Vid ett tillfälle skulle jag väcka den som skulle gå på vakten efter mig, en förstemaskinist. Och första gången så knackade jag, öppnade dörren och sa ”hej hej”. Jag fick världens utskällning. Så skulle man inte göra mot ett befäl! Det var en väldig rangordning ombord på fartyget.