Vedhanteringen
Under 2:a värlskriget blev det sämre med tillgång på kol. Kolen användes för att värma husen och det var framförallt i städerna man var beroende av kol.
För att råda bot på detta så ålades skogsägarna att leverera en viss kvantitet beroende på hur stora skogar de hade. Veden levererades i meterslängder som kallades för famnved, men även för kastved. När veden kom till städerna så kapades den upp i lämpliga längder där.
Bästa veden är björk men annat träslag förekom också.
Räven på bilden är lastad med elva olika trädslag.
Mycket ved transporterades med båt på Dalslands Kanal och det var inte alltid det fanns bryggor där ved hade lagts upp utan utan båten fick ankra upp en bit från land. Då fick man använda sig av enklare landgångar som var 16 tum breda, ca 40 cm. Där balanserade man ut till båten med veden. Det kunde hända att det kom med någon "ungtupp" som inte hade riktigt koll på det hela och tyckte att de äldre lastade för lite på räven men efter att ha tippat ett lass i sjön så fick de krypa till korset och erkämnna att gammal är äldst. På bilden står räven på en planka som är 16 tum. Som synes så krävdes det både mod och bra balanssinne för att få veden ombord.
Så här kunde det se ut utefter Dalslands Kanal.
Skeppare Olof Nummelin kärrar ved till lastrummet på galeasen Rulle.
Bilden är visseligen från år 1942 Dånö, Geta på Åland men det såg likadant ut i Sverige.
Foto: Lars Grönstrand och bilden kommer från Ålands Sjöfartsmuseum.