Lasse och Inga bodde i ett torp omkring år 1885 som ägdes av en släkting. Nu skulle släktingen återkomma till byn och paret stod ytan bostad. Ingen i bygden ville hyra ut bostads till paret, Lasses hetsiga humör och oförmåga att betala m.m var orsaken. 

Tiden närmades sig flytt, Lasse gav sig av varje morgon med ett matpaket som Inga gjort iordning. Varje kväll kom han hemlighetsfull hem till torpet och detta pågick en längre tid. En morgon innan han skulle gå plockade han ner Ingas käraste ägodel, hennes vävstol. Inga insåg att det inte var lönt att protestera,  men hon smög efter Lasse. Till sin förvåning upptäckte hon Lasse vid grottan som han höll på att bygga upp. Delar av vävstolen blev fönster- och dörrkarmar. 

Inga föll i gråt och sa till sin man, detta är inte möjligt - skulle detta bli deras bostad framöver? Lasse svarade ja och så blev det,  i över ett sekel bodde de i grottan. Efter några dagar hade paret flyttat till grottan.