Den 17 november 1828 föddes Lars Eriksson (kallad Lasse i berget) på Vagnsbackarna i Husaby. Där hade den fattigare delen av befolkningen sina bostäder. Redan som ung lärde sig Lasse att spåra och jaga i de natursköna områdena runt sin bostad. Snart talades det om den unge skytten som kunde hantera bössan som de gamla och erfarna jägarna. Efter några år fanns ingen som var duktigare än Lasse. När Skarpskyttsrörelsen på 1860-talet kom till Kinnekullebygden samlades gamla och unga kring sina fanor. Om platsen som den bäste skytten var det Lasse och den rike bondsonen Lagergren i Källängen som konkurrerade, de fann varandra och vänskapet kom att vara livet ut. 

Livet var hårt för de fattiga dessa tider, arbetsbrist, sträng klasskillnad och liten utvecklad barmhärtighetskänsla. Lasse var en av dem som aldrig lärde sig läsa eller skriva, men han erkände aldrig att han saknade kunskapen.  

Lasse fick tidigt lämna hemmet för att tjäna sitt lilla magra uppehälle hos bönder, först som vallpojke och sedan som kör- och arbetsdräng.