Det tidiga 1900-talets varvsverksamhet
Bohus varv grundades av Knut Tiderman och en kompanjon till honom, men efter några år löstes kompanjonen ut.
De första arbetsuppgifterna var att reparera träpråmar och läktare. Varvet låg då söder om Jordfallsbron, men redan omkring 1911 flyttades detta ca 500 meter norrut. Där byggdes en slip för fartyg upp till 300 dwt och verkstadslokaler mm. Verksamheten växte snabbt och fler arbetare, framför allt timmermän, anställdes. Arbetsstyrkan uppgick då till omkring 25 man. Dessa kom till stor del från samhällena norr om Bohus – som Alvhem, Lödöse och Lilla Edet. Varvet utförde reparationer och ombyggnader av kanalbåtar, vänerskutor, bogserbåtar och kusttonnage.
Från mitten av 1930-talet övergick varvet succesivt till arbete med stålfartyg. Nitning och senare även svetsning blev gängse metoder vid reparationer och ombyggnader. Vid varvet utfördes också reparationssvetsning av ångpannor. Under tiden 1940 och till 1960 byttes vid varvet ångmaskiner mot dieselmotorer på många kanal- och bogserbåtar.
Under andra världskriget på 1940-talet utökades produktionen och kundkretsen av norska fartyg för reparation och ombyggnader, motorbyten, mm. Vid den här tiden och ett antal år framåt utgjordes arbetsstyrkan av ett 60-tal man plus inhyrda specialfirmor.
I början av 1950-talet utökades maskinparken med en 10 tons mobilkran och under 1960-talet fick varvet en flytdocka.
Källa: Bohus varv, tidskriften Varvaren, Stig Bratt
Varv och Sjöfart på Lödöse museum, av Varfs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i Göta älvdalen och Lödöse museum, 2017.
Interiör från plåtverkstaden 1952. Foto: Varfs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i Göta
