Stenhuggarkris och pionjärtid
Bakgrund
Stenindustrin var omfattande i Bohuslän under 1900-talets början, och den drabbades särskilt hårt av depressionen på 1930-talet. Nya billigare stenbeläggningsmaterial än sten började användas och arbetslösheten blev stor bland de många stenhuggarna. Detta medförde svåra ekonomiska problem för flera tusen familjer.
På den här tiden var det fortfarande sällsynt att gifta kvinnor förvärvsarbetade. Efter giftermålet skulle kvinnan enligt traditionen ta hand om barn och hushåll. Därför var initiativet från Augusta Teng och Helga Karlsson ovanligt.
Entreprenören Emma Jacobsson
Emma Jacobsson hette ursprungligen Stiasny i efternamn och hamnade i Sverige efter det att hon träffat sin blivande man under studier i Berlin. Hon var en österikisk judinna, botanist och konsthistoriker. Enligt tidens sed fick hon ge upp sin akademiska karriär och ägna sig åt sysslor av mer representativ art efter det att hon gift sig med Malte Jacobsson, som senare blev landshövding för Göteborgs- och Bohuslän. Hennes vetenskapliga och estetiska intressen fanns ändå kvar, och hon umgick med flera av de mest namnkunniga formgivarna i landet som Estrid Ericsson - Svenskt Tenns grundare, arkitekten Josef Frank med flera.
Den första tiden
Med Emmas stöd började kvinnorna tillverka olika saker i hemmet för försäljning. I början gjordes dockor, juldekorationer och enkla och omönstrade stickade plagg som vantar och sockor. Tillverkningen kom att inriktas på stickning, för det var något som alla kvinnor hade fått lära sig under uppväxten. Dessutom fanns ju ett behov lokalt av tåliga och värmande plagg för fiskare och sjömän.
Hösten 1939 bildades föreningen Bohus Stickning. Emma stod för arbetsledningen i Göteborg, och hon såg till att ordna kurser för stickerskorna i norra Bohuslän. I efterhand vet man att kurserna ledde till att denna hemindustri med åren skulle komma att bli så framgångsrik.
Garn och stickbeskrivningar distribuerades till stickerskorna från stickcentralen i Göteborg. Centralen fanns i källaren på landshövdingens hus på Södra Hamngatan. Tillbaka sändes efter en tid de färdiga alstren.
Bohusstickerskan Karin Forsberg på Bohus Malmön. Här med maken Karl Hansson. Så här skriver Karins dotterdotter: "Karin satt aldrig utan en stickning i knät. Varje gång det kom ett paket med nya garner från Bohusstickning, var det som julafton för mormor. Hon tyckte att det var så spännande. Mormor, mamma och jag satt tillsammans oftast i verandan och handarbetade när vädret inte tillät att sitta ute om kvällen."
Fler berättelser på samma tema
Simonsland
Här följer du utvecklingen av stadsdelen Simonsland i centrala Borås, från Simon som fått ge namn åt platsen vidare till de första industrierna, den framgångsrika industrin Konstsilke och fram till dagens Textile fashion center som är ett kreativt kluster för textil – vetenskap, kultur,...
Resteröds Trikå - nu startar maskinerna igen
Resteröds Trikå i Ljungskile har i alla år varit kända för sin tillverkning av klassiska herrunderkläder i stickad bomullstrikå av hög kvalitet. Efter att fabrikstillverkningen legat nere i många år, har nu de äldre stick- och symaskinerna iordningställts. En ny tillverkning planeras i...
Från bomullsbal till väv – maskinerna på Textilmuseet
Kardmaskin, sträckmaskin, slubb, selfaktor, jacquardvävstol, rundstickmaskin – det finns otaliga maskiner för textilindustrins många tillverkningsmoment. En stor samling textilmaskiner bevaras av Textilmuseet i Borås. Här ska vi presentera några av...