Viskos

Konstfibrer börjar som en flytande lösning som pressas genom små hålförsedda munstycken (spinndysor) och bildar då långa obrutna trådar (filament). Utgångsmaterialet för viskos är träcellulosa (ofta från gran).

 Viskos var den första konstgjorda textilfibern och då den såg dagens ljus på 1890-talet kallades den ”Chardonnetsilke” efter sin upphovsman fransmannen Hilarie de Chardonnet, avsikten var såklart att efterlikna natursilke.

 Engelsmännen Cross, Bevan och Beadle forskade kring cellulosa och utvecklade framställningen av viskosrayon i början av 1900-talet och därmed fick konstfibrerna sitt stora genombrott.

 I början användes fibrerna till viss del för glödlampor, men det var inom textilindustrin användningen blev överlägset störst.

 "Konstsilket bidrog i hög grad till att skapa den moderna beklädnadsstandarden, alla fick tillgång till plagg som förut bara var förbehållna ett mycket litet antal.” (Att förädla- en historia på 90 år av Sylvia Danielsson, 2008.)

Processen

Till Konstsilkes fabrik kom ark gjorda av cellulosa i stora balar. För vidare framställning behövdes kemikalier som natronlut, kolsvavla och svavelsyra, de levererades i tankvagnar. 

Cellulosaarken behandlades med lut vilket gjorde att de svällde och bildade föreningen alkaliecellulosa. Efter att överflödig lut pressats bort maldes arken till en snöflingeliknande massa som sedan fick mogna i slutna plåtbehållare under en viss tid. 

Nästa steg var knådningen, alkaliecellulosan blandades med kolsvavla och knådades i speciella maskiner för att få en geléaktig konsistens. Här tillsattes en utspädd lut och då bildades en tjock trög vätska och det var den som var själva viskosen.

Viskosen renades genom filterpressar och fick sedan eftermogna i stora behållare. 

Sedan var det dags att framställa tråd av viskosen. Viskosen pressades då genom ett spinnmunstycke med fina hål som var nedsänkt i ett syrahaltigt spinnbad. I spinnbadet avgick kolsvavlan och lutmolekylerna och endast cellulosan återstod i form av ändlösa fina fibrer.