Sven-Olof Svensson (Esso) född 1945 växte upp i Kvänum och bodde mitt emot brandstationen på orten. Det blev åtskilliga besök och timmar i stationen efter skolan och även helger, han lärde känna brandmännen redan från barnsben. Med 7 år i skolan som vid denna tid, var vanligt började även yrkeslivet tidigt men inte på brandstationen. 

Som vanligt är träffade "Esso" en flicka och flytten gick till Skara. Olle Almgren vid Skara Gjuteri frågade Esso om han ville ta hand om deras leveranser och så blev det. Därefter började han på Eccoverken som då var en av de större arbetsplatserna i Skara. Till Eccoverken kom en dag brandchefen Torsten Mårtensson, Esso fick frågan om han ville börja som deltidsbrandman och så blev det. Året var 1965 och Esso var då 20 år. 

Att arbeta som deltidsbrandman innebar att man hade ett ordinarie arbete på annan arbetsplats och jobbade deltid som brandman. Man hade jour var 3:e vecka, vid behov skulle man snabbt rycka in. För att kunna ta sig till stationen snabbt var inställnings tiden bara 5 minuter.  År 1965 fanns inga personsökare det innebar att man hela tiden måste finnas tillgänglig där det fanns en telefon. En intern telefonslinga fanns i staden. Det dröjde till början av 1970-talet innan personsökarna kom, detta innebar att deltidsbrandmännen då blev friare att röra sig, dock i ett begränsat område 

Esso arbetade som deltidsbrandman under ett en period och erbjöds senare vikariat på heltid. På den tiden skedde rekryteringen av brandmän på detta sätt, ett bra sätt för att pröva om det blev rätt man på rätt plats. När den fasta anställningen erbjudits gick Esso brandskola, i samband med detta skrevs ett avtal mellan arbetsgivaren och honom att han skulle stanna kvar på arbetet ett antal år.  När Esso började var stationen bemannad med 1 man nattetid, detta kom senare att ändras till 1 befäl + 2 brandmän. 

På denna tid fanns både brandbilar och ambulanser på brandstationen. Huvudman för ambulanserna var Landstinget. Två ambulanser fanns på stationen i slutet av 1960- och början av 1970-talet. 

Det var inte bara bränder som Brandkåren fick rycka ut till. På somrarna kunde hända att brandmännen skulle ge sig ut och såga ner träd, i ur och skur skulle träden tas bort, idag utförs detta inte av brandmännen. 

Katter som klättrat upp i träd och inte vågade sig ner själv var också en uppgift som ingick i en brandmans uppgift. Nu för tiden  kommer katterna ner själv och det blir när hungersuget blir för starkt. 

Esso kom att arbeta kvar vid Brandkåren i Skara hela sitt liv. Ett arbete som han trivdes med  och det blev 40 långa år. Visst kunde jobbet innebära mycket slit, man visste aldrig vad som väntade vid en brand eller annan olycka, kanske var det detta som gjorde jobbet intressant. Vad som sker under tiden det inte brinner undrar nog många, materialskötsel, bilarna skulle ses över, fysisk träning, tvätta slangar och mycket annat. Eftersläckningsarbetet på en större brand kan ta många dygn innan brandkåren kan vara säker på att elden är släckt.  

När kriget  i Jugoslavien pågick i början av 1990-talet ansökte Esso om tjänstgöring hos Civilförsvaret och detta blev beviljat. Under 9 månader var Esso på plats i Jugoslavien och körde bandvagnarna 301 och 302. Den värsta upplevelsen där var när han kom till i Srebrenica och fick de ta hand om 12 döda samt många förtvivlande människor.
Under denna tjänstgöring förstod Esso att han som kom från en mindre brandstation också hade en mycket bredare kompetens än de som kom från storstäderna. I krigets hetta kunde man inte vänta, snabba beslut var ett måste och framför allt våga för att klara sig ur situationer som många gånger skulle kunde leda till döden. Det var inte ovanligt att kapellet över bandvagnar var sönderskjutna. Under de 9 månaderna som Esso var i Jugoslavien var han hemma på permission vid några tillfällen. I Belgrad bodde soldaterna på ett fint hotell, allt var välordnat för Esso och hans kollegor. 

Fritidsintresset fanns och det var främst motorcyklarr som fångat Essos intresse,  han har under livet haft tre stora motorcyklar och en av dem importerade han från Österrike. Det var en motorcykel med 6-cylindrar och en väldig massa hästkrafter och som susade fram på vägarna. Esso förstår inte varför HD-cyklarna är så populära – de skramlar, väsnas och har dålig fjädring inte mycket till åkkomfort. Under en period körde Esso enduro med Gunde Svan i Europa. Gunde kom att satsa på rallycross efter sin skidkarriär, år 1995 vann han ett SM-guld och ett EM-brons. Kartläsare i rallycross har även Esso prövat.  

När Esso började inom brandväsendet var namnet Skara Stads Brandkår, senare Brandförsvaret och idag Räddningstjänst. Med sina 40 år i tjänsten finns många minnen och Esso ångrar inte en dag att han började som brandman.