Brittgården ritades av den kände arkitekten Ralph Erskine som här, för första gången i sin karriär, provade att bygga på detta sätt. En skyddande ”mur” av flervåningshus placerades runt låga radhuslängor och kringbyggda enfamiljs atriumhus. Förutom det rent arkitektoniska i byggandet hade Erskine också en stark social tanke invävd, att integrera olika boendeformer och därmed blanda människor med olika social bakgrund.

Området skulle vara bilfritt, självförsörjande med butik, samlingslokaler, plats för daghem och inbyggda mötesplatser i form av s.k. ”skvallerhörnor”.