Bolstads första buss
1925 startades en busslinje mellan Bolstad och Vänersborg av Ehleers Johansson i Bolstad.
Bussen kördes av Karl Johan Fransson (Franzén) som bodde i Vadholmen, Bolstads sn. Busslinjen startade i samband med att de reguljära båtturerna från Dalbergså och Bodane slutade gå när båtturen upphörde.
I boken om Bolstads socken finns en uppgift om att det skulle ha funnits en föregångare till denna buss. Den ska ha varit byggd på chassit till en Ford lastbil, vilket inte var ovanligt vid den här tiden, någon sådan lastbil har inte stått att finna i registren.

"Skräcken i Mellerud"
I tidningen Elfsborgs Läns Annonsblad skriver Åke Lindblom om när ”Skräcken kom till Mellerud i början av 1920-talet”. Skräcken är i detta fall en lastbil av märket Dürkopp med igenkänningsmärke P2064. Det är Förenade Köpmäns Göteborgskontor genom Herbert Björndal som är ägare och den registreras med P-skylt den 4 juni 1923. Det är nog inte tal om något ägarbyte egentligen utan den var tidigare registrerad med O1633 på AB Förenade Köpmän avdelningskontoret, Göteborg vilka hade registrerat lastbilen den 24 september 1920. I artikeln framkommer det att den ska varit med i första världskriget och tittar man på bilden så visst ser framskärmen illa åtgången ut och det ska ha varit kulhål i lastbilen. Åke Lindblom har i artikeln intervjuat Herbert Olsson som tillsammans med Herbert Björndahl var med och tog emot lastbilen när den levererades till Mellerud. De hade gått ut till Gärdserud för att där möta den. Efter någon timme fick de höra att det började skramla neråt erikstadhållet. Herbert berättar följande. ”Det skulle visa sig att det var en krigsbil från Tyskland som företaget hade köpt in och som vi skulle använda i firman. Bilen som var av tyskt märke hade helgjutna gummihjul, kedjedrift och ett stort balanshjul som var ca en halvmeter högt. Baktill på bilen fanns ett spett som man kunde släppa ner ifall man fick stopp i en backe. Detta för att bilen inte skulle rulla baklänges och förarhytten såg ut som ett gammalt dass”. Lastbilen kom främst att användas för att köra varor från Sunnanå hamn till Melleruds köping. Man körde då på den s. k. ”kyrkvägen” men den höll inte för lastbilen som med fullt lass vägde 4000 kg och det var inte allt för sällan som det var överlass. Myndigheterna påpekade detta så det blev till att ta en omväg och komma ut på den stora vägen i stället (nuvarande E45). Inte heller när de körde den här vägen gick det helt smärtfritt. När de körde uppför apoteksbacken och förbi apoteket (numera Stens Antik) så vibrerade det så att flaskorna där inne skallrade. En man som hette Roos arbetade på apoteket och en dag kom han ut och sa till de som körde bilen. ”Ni skulle bara höra pojkar vilket fint klockspel vi har inne på apoteket då ni kör förbi”.
Bönderna i trakten retade sig på lastbilen då den förde ett förskräckligt oväsen. För säkerhets skull då man mötte lastbilen så skaklade man av och till och med hände det att man ledde hästen en bit från vägen så att den inte skulle bli skrämd. Även gående tog det säkra för det osäkra och höll sig undan från vägen. Det gick så långt att folk gick till Länsstyrelsen för att försöka få bort lastbilen. Vid ett tillfälle då man körde salt till Rostocks Brunn så hade man ett rejält överlass och i ”skarpa” backen i Rostock orkade inte lastbilen utan det gick baklänges. Spettet som skulle användas som broms fungerade inte utan det gick rakt mot en stengärdsgård men som tur var hade Robert Olsson sinnesnärvaro att hoppa av innan smällen kom. Lastbilen slog runt och det blev till att skaffa fram häst och vagn för att få saltet till brunnen. Hos järnvägen i Mellerud fick man låna en kran för att få lastbilen på hjul igen. Detta lyckades men oljan i motorn hade runnit ut men efter att fyllt på ny olja så var det bara att köra igen.
Lastbilen blir inte långvarig i Mellerud så efter drygt ett år så blir den på nytt registrerad i Göteborgs och Bohus län den 17 oktober 1924 med igenkänningsmärke O4106.

Första brandbilen
Landskapets första brandbil inhandlades av Åmåls stad. Märket var Tidaholm och registrerades 13 september 1926 med igenkänningsmärke P4594. Brandbilen hämtades i Tidaholm den 10 augusti samma år och hemresan blev ett mindre äventyr. Färden tog tio timmar med bl a ett stopp mellan Tidaholm och Skövde på grund av att man där hade skrämt en häst med kalklast som av rädsla hamnade i diket. Vid Varnhems klosterkyrka fick man göra ett extra stopp då fotbromsinrättningen hoppade ur sitt läge när man körde ned i en djup grop. Annars gick det bra och bilen tog backarna utan svårigheter.
Brandbilen finns fortfarande kvar i Åmål med kommunen som ägare.