Det äldre pappersbruket i Lilla Edet låg nere vid fallen i Göta Älv, där kraftstationen senare byggdes. Vid sekelskiftet 1900 arbetade runt 800 personer på fabriken. Av dessa var ett hundratal kvinnor, som mestadels arbetade med sorteringsarbete. Den största delen av produktionen var karduspapper som var ett slags grovt omslagspapper. Denna produkt såldes först och främst till engelska grossister, som i sin tur sålde dessa vidare till olika länder. Carl Emil Haeger var nu med sina fabriker i Lilla Edet och Sörstafors i Västmanland en av de största tillverkarna av papper i Sverige.

Arbetet på bruket var tungt, det var långa arbetsdagar och all massaved fick bäras för hand. Pappersmaskiner med öppen remdrift och öppna kugghjul innebar också en säkerhetsrisk. 1906 bildades den första fackföreningen vid bruket för att förbättra arbetsvillkoren. Redan året efter hade föreningen genom insamlingar kunnat bygga ett Folkets Hus på orten. Fackföreningen tillhörde Svenska grov och fabriksarbetarförbundet. 1926 övergår föreningen till Svenska Pappersindustriförbundet.

Påsfabrik

I ett gammalt garveri strax söder om där pappersbruket hade legat startades en påsfabrik. Tre olika sorters påsar tillverkades och som såldes mestadels till livsmedelsaffärer och kiosker som påsar till livsmedel och andra specerier. År 1924 tillverkades ca 10 000 påsar i timmen. Kuvert tillverkades också i fabriken. 30 – 40 personer var anställda i påsfabriken och flera var tidigare bruksarbetare från det nedlagda pappersbruket.

Spadtag för ny fabrik

1926 började ett nytt pappersbruk att byggas i Lilla Edet. Platsen hette Ängarna och här uppfördes en maskinsal för två pappersmaskiner, ett holländeri, träsliperi och en ångcentral. Hit flyttades också påsfabriken 1934. Det var några av sönerna till grundaren av pappersbruket i Lilla Edet, Gunnar, Erik och K Olle Haeger, som åter igen startade ett pappersbruk på orten. En av sönerna, K Olle, kom att få stor betydelse för att företaget så småningom inriktade sig på en tillverkning av papper inom sanitet. I slutet av 1920-talet reser han till Amerika för att studera pappersteknik och för att där lära sig processen kring kräppat papper - den produkt som företaget startade tillverkning av på 1940-talet. K Olle reste till Amerika även efter andra världskriget för att studera den tekniska utvecklingen inom papperstillverkning. Eftersom USA var ledande i världen i denna bransch, så fanns mycket erfarenhet att hämta därifrån.

Till Ängarna flyttades också påsfabriken 1934. Vid mitten av 1930-talet räknades påsfabriken som Nordens största. I pappersbruket installerades den tredje pappersmaskinen året 1938. Men 1930-talets ekonomiskt dåliga tider och det annalkande kriget påverkade produktionen och vid krigsutbrottet försvann företagets hela exportmarknad. Pappersbruket kom att få en helt ny inriktning de närmaste åren.

Edet pappersbruk låg kvar vid Ängarna ända till i slutet av 1950-talet, när företaget beslutade att bygga en ny fabriken längre ifrån älvbrinken.

Källa:

Från Haeger till SCA. Historien om Lilla Edet pappersbruk. Kaja Laursen, Orvar Johansson (red), 2001, Lilla Edet.

Jeffrey Boman, Pappers avd 150, Lilla Edet. Västkustens Tryckeri AB, 2016.

www.edet.se