I ”Reglemente för Skara stads Vattenlednings- och Elektricitetsverk” finns den första prislistan för kunderna. De erbjuds så kallad årsackord. Priset för en 16 normalljuslampa var 20 kr per år.
Större förbrukare fick mätare uppsatta och priset var fem öre per ampertimma vid 110 volt samt en hyra som var tio procent av mätarens inköpspris. Förbrukarna kunde dock fritt skaffa och underhålla sina egna mätare bara den var av en godkänd konstruktion.

Redan på den tiden var det efterfrågan på tekniskt kunnig personal. Övermaskinist Jern erbjöds anställning vid Göteborgs El och Spårvagnar. Efter förhandlingar och en löneökning stannande dock Jern var i Skara.

Belastingen ökade på verket. En utökning av kapaciteten började utredas. Ingenjör Wallin kontaktades. Han föreslog att staden skulle undersöka ett samarbete med AB Gullspång-Munkfors om en ledning från Gullspång. Kraftbolaget vid gränsen mellan Västergötland och Värmland planerade att bygga ett vattenkraftverk i Gullspångsälven. Samtidigt med anbudet erbjöds Skara stad att teckna aktier i bolaget för 50 000 kr.

Vid samma tidpunkt erbjöd Skara stad elkraft från Trollhättan som planerade en utbyggnad av Trollhättefallen. Skara elverks styrelse, med stöd av ingenjör Wallin, rekommenderade en affär med bolaget från Gullspång. Stadsfullmäktige beslöt ändå att ta förslaget från Trollhättan, troligtvis på grund av att det garanteade en tidigare leverans.