Grävmaskinist vid Skara kommun

Förste grävmaskinisten i Skara

VA-arbete på Skaraborgsgatan 1965, foto Georg Svantesson

Förste grävmaskinisten i Skara

Lastning med grävmaskin till flak på lastbil, privat foto Jan-Åke Ek

Överallt i samhället, även i Skara kommun, skedde många förändringar under efterkrigstiden. Vatten och avlopp var en självklarhet för det nya samhället som byggdes. Harry blev kommunens förste grävmaskinist. Han kunde sin maskin utan och innan, och han stod för underhållet och reparationerna när maskinen inte var vid kommunens förråd. Han splitsade vajrarna om det behövdes, vilket innebar en
kostnadsbesparing för kommunen. Skulle alla vajrar som var 30 meter bytas skulle maskinen stå still under en längre tid.  

Att jobba som grävmaskinist krävde stor precision. När arbetskamraterna stod nere i gropen med sina spadar fick inga misstag göras; arbetskamrater kunde riskera livet. Uppmärksamhet från alla i arbetslaget krävdes. Alla måste vara observanta var maskinisten grävde, och det kunde dessutom uppstå ras.   

Några stora arbeten där Harry varit med:
När mul- och klövsjukan spred sig 1952 – -53 var det många djur som insjuknade och fick avlivas, så även i Skara. Harry fick gräva ner kadaver på nätterna, vilket innebar att grävmaskinen skulle köras med sina larvfötter genom staden. Detta förorsakade en hel del oväsen och poliserna ryckte ut då invånare larmade. På frågan om varför grävmaskinen var igång på natten förklarade Harry för polisen, som var förstående.

Ägaren till Simmatorp ville ha en sjö bakom herrgården, som Harry var med och grävde. 

När Björndammen vid Järnvägsparken byggdes anlades även en vattencistern under dammen som används vid brand och annat. Dammen fick sitt namn efter dåvarande stadsarkitekt Björn Hansson. 

Det största jobbet var när Skara stad skulle koppla på Vätternvattnet, ett arbete som påbörjades 1956 och pågick fram till 1960. Ledningen drogs via Hornborgasjön, och där kunde arbete bara göras på vintern då isen låg.   

Dåtidens grävmaskiner går inte att jämföra med dagens moderna. På vintern var det kallt och hytten och all mekanik var frusen. På sommaren var det hett i kupén med den glödheta motorn bakom ryggen. Idag är förarhytten utrustad med joystick som styr hydrauliken och arbetsmiljön är ombonad – inte som då när Harry jobbade med linstyrd skopa och larvfötter.

De sista åren på Skara kommun jobbade Harry som sopmaskinsförare: en något fysiskt lättare arbetsuppgift. Harry gick i pension och levde till han blev 79 år. Men minnena av ett yrkesliv lever kvar.