Folkparker och Folkets Hus-rörelsens start i Sverige
På privat initiativ startade den första svenska folkparken år 1796 i Hällefors, Kroksbomsparken denna finns fortfarande kvar på samma plats. Sedan dröjde det till 1891 då den första Folkets Park etablerade sig i Malmö, det var där som arbetarrörelsen hade sitt fäste tidigt. På platsen låg sedan tidigare en park, denna hade anlagts av fabrikör Frans Suell på 1790-talet och kallades Möllevångparken. Denna var redan ett populärt besöksmål för många malmöbor.
Socialdemokraterna blev tvungna att skaffa egna mötesplatser, de flesta fastighetsägare var inte villiga att hyra lokaler till rörelsen. Så kom både folkparker och folkets hus att uppföras, först i syfte att ha politiska möten, men parkerna var i första hand till för rekreation och nöjen. En annan anledning till att anlägga en folkets park vid sidan om att skapa en mötesplats var att få in pengar till uppbyggnaden av arbetarrörelsens organisation genom att ta inträde, försäljning och lotteri.
Att även arbetarklassen skulle bildas var också ett mål och detta skulle ske i folkparkerna. Arbetarrörelsen kom att anlägga folkparker i hela Sverige främst på landsbygden och mindre orter.
År 1898 bildades organisationen Södra Sveriges Förenade Folkparker, en samlingsorganisation för de skånska folkparkerna. Syftet med detta samarbete var att kunna samorda inköp och bokning av artiser samt att få ner kostnaderna.
I Skåne kom många folkparker att anläggas under 1900-talets första decennier. Under 1900-talets första femtio år byggdes folkparker i hela landet. Vid platser som traditionellt använts som mötesplatser i skogen och vid vägskäl byggdes dansbanor där det fanns scen, skjutbana, lotterie och servering. Det spelades operett och varitéfreställningar.
Sedan 1930-talet har folkets park utgjort arena för många av landets kända musikartiser, som på somrarna turnerade i de svenska folkparkerna. Varje lördag var parken öppen och folk gick dit för att dansa och och umgås, även för att se sina favoritartister. På scenen gavs även möjlighet att få se teater, operett och vaieté. Även utländska artister som bl.a. Count Basie, Quincy Jones, Tom Jones m.fl. gjorde turnéer i parkerna.
En anledning till den stora populäriteten av folkparker var de hårda reglerna kring nöjesarrangemang. Anordnad dans där alkoholhaltiga drycker serverades fick inte förekomma. Kaffe, läsk och godis var det som serverades. Men det hände ändå att det blev slagsmål och fylla, en del tog med sig en flaska sprit hemifrån. Folkets park var den stora mötesplatsen där man träffade vänner, dansade och kanske träffande sin stora kärlek. Höjdpunkten kunde också vara att den stora idolen kom och uppträdde.
Byggnaderna i Folkets Park hade inte lika stram arkitektonisk karaktär som Folkets Hus. I parken stod nöjeslivet i fokus och detta genomsyrade utformningen, byggnaderna var lättsamt utförda och kunde anpassas till olika arrangemang. Parkerna låg oftast i utkanten av städerna för att inte störa boende. Staket avgränsade tydligt parkerna, och karaktäristiskt var de monumentala entréerna till många parker. Ett återkommande inslag i folkets parkernas utsmyckning var skulpturer av Hjalmar Branting och Per-Albin Hansson, dessa två var arbetarrörelsens främsta gestalter.