Hällans skifferbrott fanns längs hela den östra sidan av Skiffertjärn (eller Långtjärn som denna också kallas). Här började det att brytas skiffer troligtvis redan före 1780-talet och brytningen höll på in till 1910-talet. Ägare till Hällans skifferbrott var under delar av 1800-talet Kallander på Karlslund. Här bröts skiffern delvis på djupet och den smala sjöviken i den södra delen av brottet är ett drygt tjugo meter djupt schakt. Där bröts skiffer tills, enligt sägnen en natt mellan två arbetsdagar, fördämningen mot sjön brast och vattnet översvämmade arbetsplatsen. Ingen människa kom till skada, men det lönade sig inte att tömma schaktet, så arbetsplatser och redskap lär finnas kvar orörda på vikens botten ända sedan denna dramatiska händelse i slutet av 1800-talet.

Halängens skifferbrott var belägen nordost om Teåkersjön i Dalskog. Brytningen startade en bit in på 1800-talet och höll på till 1884. När Dalslands järnväg byggdes åren 1875 – 1879 blev så entreprenör Jonas Wessel ägare till Stora Halängen i Dalskog med tillhörande skifferberg. Härifrån användes mycket av takskiffern till järnvägsstationer och banvaktstugor i Västsverige.

Ett annat skifferbrott i samma socken var Källviken, där Charles St Cyr var ägare i mitten av 1800-talet. Brottet låg mellan Kabbosjön och Teåkersjön i Dalskog. Den första dokumenterade brytningen skedde 1856. 1860 flyttade Charles St Cyr och sjökapten Reinhold Sönnerberg blev därefter ägare under några år. Brottet lades ner redan på 1870-talet, delvis på grund av problem med vatten i de djupa schakten. Fortfarande finns en hel del obruten skiffer kvar i bergen vid Källviken.

Innan järnvägarna byggdes kördes den skiffer som ”exporterades” från Dalsland med häst till Sunnanå vid Mellerud och vidare över Vänern med segelskuta. Ofta följde dalsländska skifferläggare med leveransen.

Med tiden kom tegelpannor att konkurrera ut skiffern och även åtgången på spik, som med tiden rostade, gjorde att skifferepoken fick ett slut.

Källor: Takskiffer i Dalsland av Kroppefjälls hembygdsförening

Christian Aarsrud, Skifferbrott och skifferbrytning i Dalsland, Hembygden 1972

Vänersborgs museum