Det var fortfarande lyx att gå till frisören innan 1940-talet, ofta hjälpte kvinnorna varandra. Klippning av familjemedlemmar skedde i hemmet, de flesta familjer hade inte råd att gå till frisören.  Längst ner på denna sida finns en prislista från denna tidpunkt.

10 år efter krigets slut, alltså i början av 1950-talet ökande efterfrågan på frisörstjänsterna. Även om ekonomin blomstrade i samhället saknades dusch och bad ofta i hemmen. Medborgarnas standard ökade, nu kunde man köpa sig lite vardagslyx hos frisören. De kortklippta frisyrerna krävde också tätare klippningar. 
Många kvinnor började gå till frissan en gång i veckan i början av 1950-talet. Då fick man håret fixat, ordentligt tvättat och lagt så höll frisyren till nästa besök. 

Förr brukade kvinnor använda sig av en speciell kalender för sina hårdagar, genom denna kunde man planera olika faser för frisyren. Man kunde t.ex. göra sina lockar första kvällen när man hade tvättat det, då blev de perfekta till dagen efter. Den tredje dagen kanske det blev en håruppsättning scarf den fjärde och så den tvätt igen den femte. 

Som damfrisör fick man arbeta långa passa i veckan, beroende på var i landet han arbetade så varierade lönen. I mitten av 1940-talet var en damfrisörs lön ca 60-80:-/vecka. Att bli damfrisör innebar lång läringstid "gå elev"  innan man fick benämna sig damfrisör.

Prislista från en damfrisersalong i mitten av 1940-talet
Klippning 2:-
Klippning barn under 12 år 1:50
Vattenondulering 1:50
Tångondulering 2:50
Elektrisk kamondulering 2:50
Shamponering 2:00
Shamponering långt hår 2:50
Hårfärgning exkl färg 9:-
Permanentlockning med elapparat 15:-
Permanentlockning med kompresser 18:-

Uppgifterna är hämtade från Svenska Frisörföreningen.