- Jag har slipat över 70 000 par skridskor under 50 år, konstaterar John-Axel Zandhoff från Trollhättan.

- Men jag kan inte slipa en lie!

Bandy

John-Axel började spela bandy och var med om att starta det första pojklaget i Gripen BK. Säsongen 68-69 spelade han i A-laget.

- Bandyn var lite ”äventyrlig” på den tiden. En gång skulle vi spela i Munkedal på en sjöis. Men den hade gått upp. Arrangörerna hittade då en översvämmad åker, som frusit till.

Men mitt på ”planen” stod en telefonstolpe, som det gällde att se upp för!

Vid ett annat tillfälle skulle Gripen spela på en sjöis utanför Kungälv. När de kom fram möttes de av brandkåren.

- Isen hade släppt närmast kanten, så vi fick krypa ut till fast is på brandstegar.

Efter en dryg säsong i A-laget lade han av med bandyn, men var tillbaka 1971, nu som materialförvaltare.

- Jag kände suget från bandyn, som alltid varit min favoritidrott.

Till en början sysslade han med allt kring spelarnas utrustning. Men snart specialiserade han sig på slipning av skridskorna.

 -Jag är självlärd. Jag har bara gått en tvådagarskurs i Köping.

Slipning

Slipningen sker i två moment. Först skall radien på skenan slipas, vilket sker några gånger per säsong.

- Det arbetet görs manuellt och ibland ”sprutar mjölksyran” ur armarna.

Slipningen av skärpan sker idag i en maskin och görs inför varje träning och match. Dock måste eventuella grader slipas bort för hand.

- På matcherna har jag en liten portabel maskin, som finns i spelarbåset. Där kan jag ta bort jack, som kommer från ett gruskorn eller en sammanslagning mot en annan skridsko.

Jag slipar också åt domarna. Bortalaget har normalt en egen slipare.

Spelarna är i regel nöjda med slipningen. Men en gång var en spelare sur och konstaterade att det inte gick att åka på skridskorna. John-Axel tog skorna och gick bort till slipmaskinen, men gjorde ingenting.

- Sedan lämnade jag tillbaka skridskorna och spelaren snörde på sig dem, varpå han konstaterade:

- Nu är de perfekta!

Uppdrag.

För ett femtontal år sedan kom en pappa från skridskoklubben. Mannen presenterade sig som Göran van der Poel. Han hade sonen Nils med sig. Göran undrade om John-Axel kunde slipa sonens tävlingsskridskor.

- Men hans skridskor hade inte samma radie som vanliga skridskor. Föga kunde jag ana att jag hade en blivande världsmästare framför mig.

Vid fem tillfällen har John-Axel slipat åt landslaget, när de varit i Trollhättan.

- Spelarna var lätta att ha att göra med.

Speciellt nöjd var Andreas Westh. Han hade upptäckt att det var en oljig hinna på skäret. John-Axel berättade att han brukade lägga lite matolja på glidytan.

- Då får jag gå till ICA i Bollnäs och köpa, konstaterade Andreas.

John-Axel fick för några år sedan en inbjudan att komma till Ryssland under en månad, för att lära upp deras slipare. Det var Andrej Pasjkin, som både spelat med och tränat Gripen, som ringde.

- Jag tackade dock nej. Dels hade Gripens säsong startat, dels var jag tveksam till att flyga i Ryssland. Det hade hänt en del flygolyckor där.

Slut?

 På frågan om han inte är nöjd efter 50 års slipning, blir svaret:

- Jag funderar inte så mycket över det. Det bara rullar på. Och jag trivs så bra i gänget.

Sannolikt blir ännu några tusentals par skridskor slipade av John-Axel Zandhoff.