Då drog Bert Karlsson i gång sitt nästa stora projekt, Köpstaden, vilket för vår del innebar den största entreprenaden hittills i företagets historia. Allt skulle vara klart på ett år. Detta blev ju en utmaning för hela företaget, vi fick ju inte ”glömma bort ”våra övriga kunder. Det blev bestämt att jag skulle ta ansvaret för arbetena på Köpstaden, där allt ordnades på ett mycket bra sätt med eget kontor varifrån jag  kunde sköta inköp, arbetsplanering, byggmöte var och varannan dag, konflikter med Bert som ständigt och jämt kom med förändringar, ett tjugotal affärsidkare som alla hade egna idéer om hur butikerna skulle utformas el-tekniskt.

Det blev arbete både natt och dag inte bara för mig utan också för företagets elektriker, vilka alla fick möjlighet att arbeta natt som dag, om de ville det. I mars månad 1990 stod Köpstaden klar för invigning och jag kände mig helt utarbetad. Det var en el-entreprenad på över 10 miljoner och naturligtvis det största projekt vi hade varit inblandade i.

Under denna period fick vi en förfrågan om vi var intresserade av att sälja företaget och det var ingen mindre än Asea Installation ett av Sveriges största installationsföretag som ville köpa Johanssons El. Vi hade besök flera gånger av olika representanter från Asea, när vi sedan åkte upp till Västerås för en slutlig förhandling hade vi med oss vissa villkor, dessa ville inte Ase gå med på. Därmed blev det ingen försäljning, vilket faktiskt kändes bra, för man vet aldrig vad som hänt med företaget med nya ägare.