Hos sonen Tony fanns en längtan att få pröva sina vingar. Han hade vuxit in mer och mer i verksamheten, men det var ändå Märta alla frågade efter. Ett tillfälle yppade sig, Tony skulle till Lund för att hämta en personbil. På tågresan träffade han en dam och de kom att språka. Damen hade en son i Torekov som ägde Hotell Kattegatt. Så kom det sig att Tony ringde Hotell Kattegatt och fick anställning. Därefter sökte sig Tony till Stockholm, där blev det arbete på flera olika hotell och restauranger.

Dessa år i bland annat Stockholm gav nya erfarenheter, som var bra att ha med sig i bagaget när Tony senare återvände till Götala. I Stockholm var det första gången han träffade på en kund som inte var nöjd med maten, aldrig tidigare hade han varit med om detta. Kocken i köket gjorde inte så stor affär av det, Tony som då arbetade som servitör fick lösa diskussionen med kunden och försöka få honom nöjd. I storstäderna är man nog inte så noga med kunderna, de är många och nya kommer – på en mindre ort skulle kocken valt ett annat bemötande mot kunden, en missnöjd kund kan ju vara spiken i kistan.

Några år gick, 1992 var året då Tony återvände till Skara. Han började åter arbeta på Götala. När han kom tillbaka upptäckte han att verksamheten behövde trimmas, både tid och pengar skulle läggas på rätt insatser. Kanske var inte alla dessa förändringar populära hos de anställda, men det var nödvändigt. Tony fick även lyssna på Märtas motto – ”En egen företagare skall klara av allt i verksamheten”. Matlagningen var en akilleshäl, Tony fick ställa sig i köket och Märta blev hans mentor under några månader.