Båtbyggare i generationer

Gösta startade sitt varv 1947 när en båtbyggarverkstad sattes upp, på samma plats där fortfarande varvet ligger. I alla år byggde Gösta fina och sjövärdiga båtar till bohuslänska beställare, men även till köpare från Göteborg och andra orter. I mitten av 1980-talet belönades Gösta med Göteborgs och Bohus läns landstings stora kulturpris för sin skicklighet som båtbyggare och sitt intresse för att lära ut båtbyggarhantverket till yngre.

Gösta Johansson växte upp i Kungsviken och kom som så många andra pojkar på orten att börja hjälpa till på sin fars och farbrors varv redan vid sju – åtta års ålder. Vid den här tiden gick barnen i skola varannan dag och på lediga eftermiddagar kunde de då vara på varven. Pojkarna som hjälpte till som hantlangare och med småsysslor kallades ”pyngel i båten”. Efter att Gösta gått klart skolan och efter konfirmationen började Gösta på heltid på varvet.

Göstas farfar var båtbyggare, liksom hans far och farbror som drev ett varv fram på 1940-talet. Vid detta varv byggdes till slutet av trettiotalet mest ruffade motorsnipor och åren därefter blev det några tullbåtar till tullverket och ett antal motorjullar till kustartilleriet. 1943 – 1945 byggdes femtiosju Långedragsjullar vid varvet. Vid Gösta Johanssons varv, Kungsvikens Jakt- och Motorbåtsvarv som varvet ursprungligen hette, byggdes mest jullar och snipor på mellan 20 – 32 fot. Men också andra båtar kunde beställas vid varvet, som 1948 när Gösta fick beställning på en färja till Marstrands Mekaniska Verkstad.

Nybyggnationer och reparationer

Utom nybyggnationer, arbetade man på varvet med reparationer och översyn av båtar. Varvet hade också ett 15-tal vinteruppläggningar. På 1920-talet köptes en större blocksåg till faderns och farbroderns varv, en blocksåg som senare flyttades till Gösta Johanssons varv. Med blocksågen utfördes legosågning åt andra varv. –”Vi sågade till nästan alla båtbyggare här i viken på den tiden. Det höll vi på med i många år, som en bisyssla. Det var till större och mindre varv. De större varven hade ju lite mera virke åt gången. Vi sågade som regel alltid upp till en båt i taget. Och så sågade vi upp för dom som byggde bohusekor också. De kom alltid med en fura åt gången och skulle ha sågat. Och det räckte till en eka”, berättade Gösta Johansson.

Fram till 1974, vid pensionsåldern, drev Gösta en full verksamhet med anställda vid varvet. På 1940-talet var det 2 – 4 man anställda på varvet och som mest på 1950-talet hade man upp till 9 man anställda. Då hade varvet mycket säsongsarbete med att iordningställa vinterförvarade båtar. Efter pensionen fortsatte Gösta att själv bygga båtar i sitt varv och på 1980-talet hade han också några lärlingar som deltog vid byggandet av tre större bohusjullar.  

Yxan och hyveln

Yxan och hyveln har alltid varit de viktigaste verktygen för båtbyggare. Att såga och hyvla virket för hand var, innan varven började att skaffa maskiner, några av de mest arbetsamma momenten vid byggandet av en båt. En del av det manuella arbetet kvarstod alltid och ett slitsamt arbete var att putsa bordläggningen på en kravellbåt. –” Ja, yxan och putshyveln får man ha fortfarande, men de grövsta jobben det gör ju bandsågen och maskinhyveln nu. Så att det jobbet som var tyngst förr, det går lättast idag. Handjobbet numera, det blir mest på tillpassningen”, berättade Gösta Johansson.

Yrkesfiskare och beställare av fritidsbåtar

Liksom på andra varv i Kungsviken så var de flesta nybyggnationer vid Kungsvikens Jakt- och Motorbåtsvarv beställningsarbeten. Det var först och främst yrkesfiskare som beställde båtar av Gösta, men också nöjesbåtar har byggts här. Beställarna kom från hela bohuskusten, från Kungsbacka och upp till Strömstad. Fiskarna kände till vilka båtar de olika varven byggde eller så vände man sig till ett visst varv efter rekommendationer från andra båtägare. Så varvet har aldrig behövt annonsera om sin verksamhet. En beställare kunde ringa och säga –”jag vill ha en likadan båt som den och den har köpt på varvet”. Beställaren åkte kanske inte upp till varvet och tittade, utan skickade handpenning och hämtade sedan båten när den var leveransklar. –”Så mycket litade de på att det blev en bra båt”.