Vid demokratiseringen av Sverige var det i början olika förutsättningar för kvinnor och män, det var också skillnad på gifta och ogifta kvinnors möjligheter. Ett exempel var rätten att förvalta sin egen inkomst, som först gällde ogifta gvinnor och änkor år 1864 och sedan 10 år senare även gifta kvinnor. Fortfarande efter 1866 hade majoriteten av den svenska befolkningen inte rösträtt. Det första steget mot jämlikhet inom utbildning var när man år 1842 beslöt om den nya gällande folkskolestadgan för både pojkar och flickor. Det kom dock att dröja ända till 1873 innan flickor fick ta studentexamen, dock inte inom teologi och juridikområdena.

De som var framsynta i samhället förstod snart att det krävdes nya sociala förändringar och att det gamla samhällets förstelnade institutioner måste rivas och ge plats för frihet och jämlikhet för de båda könen. Då först kunde man få ett starkt, jämlikt samhälle som kunde utveklas både tekniskt och politiskt.