Sågverket byggdes troligen under 1800-talets senare del. Sågen drevs av ett vattenhjul med vatten via en träkanal från dammvallen. Hjulet satt på den förlängda axeln som går ut från sågverket mot forssidan. Hjulet gick troligen i den upplagda stenkanalen som ligger strax under axeln.

Stenhögarna utmed ruinens långsida vittnar om att träkanalen från dammvallen vilat på dessa stenar. Hjulet var sannolikt ett bröstfalls- eller underfallshjul.

Sågverket ägdes av ett antal bönder som sågade sitt virke här. Det förekom även lönesågning åt andra. Sågmästare var ”Alfred i Kriken” som också var mjölnare i Lockö kvarn. Anställda sågare var bland annat ”Nils i Lockö” och ”Gustav i kvarna”. Enligt Nils var ofta sågön full med timmerhögar och det fanns även timmer upplagt på andra sidan nuvarande Locköfallsvägen. Timret forslades med häst över till sågverket via sågbron som nu finns återuppförd som gångbro.

Enligt Nils fick sågverket eldrift omkring 1918 då elen kom till Hyssna. En generator installerades som möjliggjorde detta. Sågverket innehöll en cirkelsåg med sågbänk samt en spånhyvel.

Det sågades fram till 1938, sedan upphörde all sågverksamhet. Byggnaden stod sedan kvar och nöttes av väder och vind tills byggnaden vinternatten 26 januari 1981 föll ihop av snötyngden.