Jag arbetade i 15 år på godsmottagningen på bilfabriken Pininfarina i Uddevalla. Men jag var utlånad till andra avdelningar också under tiden. Vi var en grupp som arbetade inne och en grupp som arbetade ute, men vi kunde också vara utlånade så att vi fick mera varierande arbetsuppgifter. Det var det som lockade med arbetet för min del, man fick tänka vid lossningen. Och så gick jag kurser om hantering av farligt gods och annat.

Patrik Patulski i trucken vid lossningen. I bilfabriken var det ett ständigt flöde av gods. Foto: Cecilia Ahlsén, Bohusläns museum 2012.

Jag lossade gods från lastbilar och satte på vagnar som transporterade in detta i fabriken. Ofta var det paketerat i en viss ordning och skulle hämtas så. Det kunde vara växellådor från Skövde eller sidorutor tillverkade i Eslöv. Det mesta av utländskt gods var omlastat när det kom till Sverige. Då fick man kontrollera att det var rätt gods som kommit till fabriken

Jag är uppvuxen i Munkedal och bor nu i Hedekas. Jag har alltid varit intresserad av bilar och jag började att köra kross när jag var 6 år. Jag hjälper ofta andra med deras bilar och jag reparerar bilar åt kompisar. Jag har bilmekanikerutbildning på den ”tunga sidan” med traktorer, lastbilar och kranbilar.

Innan jag började på bilfabriken, så hade jag faktiskt arbetat på samma plats. Jag var med farsan och plockade ner vattenrör och lampor i varvslokalerna när de skulle byggas om för produktion av bilar. Min far arbetade i många år på Uddevallavarvet, han var förman för kranförarna. När varvet lades ner 1986 så startade han en kran- och lastbilsfirma i Munkedal. När jag gick ut skolan så ville farsan inte att jag skulle börja i familjefirman, han tyckte att det var bra om jag fick några års yrkeserfarenhet från andra jobb.

Och på bilfabriken blev jag kvar i många år! Jag trivdes bra där!

Källa: BOHUSLÄNS MUSEUM BILDARKIV

27 år med bil – Från Volvo till Pininfarina av Christine Fredriksen (Ur: Årsboken Bohuslän 2012)