Halm kanske inte ser mycket ut för världen, men var tidigare en viktig del av julsederna i Dalsland. Halmen användes för att tillverka "julegoppor", ett begrepp som kunde stå för flera olika företeelser som hade med halm att göra.

En slags julegoppor var små halmfigurer som såg ut som gubbar eller hönor. En sådan julegoppa berättade om hur saker skulle bli. En person la sig på rygg och svängde med benen bakåt för att få tag på julegoppan. Sedan slungade personen goppan mot ytterdörren. Om julegoppan hamnade med huvudet mot dörren skulle någon få bäras ut - det vill säga dö - under det kommande året. Om istället goppans bak pekade mot dörren kunde du räkna med nytillskott i familjen.

En annan slags julegoppa var personer som klädde ut sig till halmgumma eller halmgubbe, som på bilderna här intill. Även detta kallades för goppa.

Så här beskrivs fenomenet i tidskriften Hembygden från 1978:

Från Töftedal omtalas, att en dräng, som var upplagd för skämt kunde gå ut i ladugården, och vrida långa tåg av råghalm som han sedan rullade om armar, kropp och ben, så att han såg ut som ett piggsvin. En halmkärve formades till hatt, sedan gick han in till de lekande barnen, krypande på händer och fötter, och sa: "Ja ä busen, som ska flå er". "Men stackars buse, det är nog han, som blir flådd på sin klädnad." 

Julegoppa kallades också en annan typ av utkädsel som beskrivs t.ex. i en uppteckning från Rölanda socken. Den bestod av ett fårskinn med ullen utåt och ett "rockelag", som hölls i handen framför ansiktet. Med rockelaget skulle den utklädde banka i golvet. Han fick inte visa ansiktet. Med rockelag menas ett vinkelformigt stöd för rockhuvudet på en spinnrock.