Anledningen till att Kjell hamnade i Riksdagen tycker han mer var en slump. Metall behövde lansera en ny person och en annan skulle sluta. Kjell blev nominerad och kom att vinna. Mellan åren 1985-1991 och 1994-2006 var han riksdagsledamot.

När mordet på Olof Palme skedde den 28 februari 1986 satt Kjell i riksdagen, enligt honom var Palme den självklara ledaren. Efter dödsbudet blev tillvaron i riksdagen totalt handfallen. Det hände något med Sverige när beskedet om mordet nådde medborgarna, landet blev sig inte längre likt. Att mordet fortfarande är olöst gör att många spekulationer lever vidare.

Med undantag för åren 1991-1994 då Socialdemokraterna förlorade valet, var Kjell oppositionsråd i Skara och sedan biträdande partisekreterare under Ingvar Carlsson ledning. Det var Ingvar Carlsson själv som ringde till Kjell och undrade om han ville ta uppdraget som partisekreterare. Han fick tid att fundera och återkomma med svaret några dagar senare.

Valet år 1994 vanns åter av Socialdemokraterna, Sverige var då i en djup lågkonjunktur. Det var en av de tuffaste perioderna i Kjells politiska liv, trots valsegern. Nu gällde det att få Sverige på fötterna igen, stora besparingar behövde göras, bland annat sänktes a-kassan. Välfärden skulle bestå men transfereringarna skulle minska, en ekvation som inte alltid gick ihop. Kjell minns än idag att flera av hans gamla kollegor från tiden på Ecco inte längre hälsade på honom. Arbetarpartiet hade svikit sina väljare och så även den gamla kollegan Kjell.  

Under tiden i riksdagen var Kjell ledamot i Skatteutskottet, Finansutskottet, Krigsdelegationen, Riksbanksfullmäktige och Svenska spel och mycket annat. Han tycker inte det är så viktigt att radda upp allt han arbetat och vilka utredningar och uppdrag han haft under tiden som riksdagsman. Ett arbete som riksdagsman är ett jobb och man har fått ett stort förtroende från väljarna. Alla är kuggar i samhällets maskineri och har betydelse för att samhället ska snurra, oavsett vad man arbetar med.