Foto på mor och son 1924 då Anna fyller 80 år. Fotografiet är från www.digitaltmuseum.se

I ett enkelt möblerat rum på Östra Kungshusgatan i Skara hördes den 27 december 1870 det nyfödda barnets gny. Jordemor konstaterade, att det var en välskapt gosse, och den 26-åriga Anna kände mors oerhörda glädje och kärlek. Men snart kom tankar av oro smygande. Som flicka hade hon upplevt hur två systrar avlidit i späd ålder, och det sena 1860-talets nödår hade hon i färskt minne. Människor hade dött av svält i backstugor och torp, ja rent av fallit döda ner i dikesrenen. De som överlevt, och hade möjlighet därtill, gav sig av till det stora landet i väster. Hårt arbete var henne inte främmande, bara nu det kunde rädda en ensamstående mor och hennes pojke. När Anna Johansdotter bar sin son till dopet, gavs honom namnet Herman. Det var gott gry i honom och han skulle också komma att på ett storartat sätt hedra sin mor.

I ett tidningsklipp från 1942 stod följande iakttagelse från Hermans tidiga barnaår. ”En skaradam, vilken vi samtalat, minnes honom som 3 – 4 åring, då han sprang omkring och höll i kjolarna på en gammal gumma, hos vilken han en tid troligtvis vistades, medan hon sopade gatorna och skolgården. Det var emellertid hans mor, som sörjde för honom och gav honom uppfostran".

Höstterminen 1883 finns Herman Johansson för första gången i Skara läroverks katalog, och någon gång under läsåret har modern och han antagit efternamnet Hallgren. Så går några år. Säkerligen har Herman redan nu vid sidan av skolarbetet gjort vad han kunnat för att bidra till hushållskassan. Trots allt måste han tyvärr av ekonomiska skäl lämna läroverket efter fem års studier.