Att människan är en jägare i grunden går inte att säga emot. Arkeologiska fynd från stenåldern i form av spetsar till pilar och spjut berättar om våra förfäders kamp om att jaga villebråd för att få mat på bordet och överleva dagen. Hällristningar och runstenar berättar likaså. Effektiva metoder var också att använda sig av fällor av olika slag för att få kött, päls eller bli av med rovdjur. Hunden som människans bästa vän var även en komponent i den lyckade jakten. Dagens jakt fokuserar mer på rekreation och etik och är ett avbrott i vardagen än våra förfäder som till största del såg det som vardag och nödvändigt.

I den äldre Västgötalagen nämns jakträtten och den kan då tolkas som att den är fri. Under 1300-talet började kronan och adeln att styra jakten och förbjöd allmänheten att jaga högvilt som älg, rådjur och hjort. Inspirerade av centraleuropeiska furstar byggdes det speciella djurgårdar runt om i landet i närheten till kungsgårdarna där adeln höll först och främst hjortar inhägnade av höga gärdesgårdar. Jakterna i dessa var mer som sportevenemang och krävde mycket folk att utföra. Det fanns stalldrängar för både hästar och hundar, hundförare, olika sorters hundar för olika uppgifter, män till fots och män till häst. En jaktform gick ut på att jaga villebrådet med lösa hundar tills det var utmattat och trängt. Då fick en utsedd man, vanligtvis godsägaren eller en av hans ärade gäster, avsluta jakten med en stöt i hjärtat med sitt svärd. I jakten kan man också dra paralleller till den militära träningen som alla unga adelsmän fick på denna tiden.

Vissa adelsmän var inbitna jägare och turnerade mellan slott i Europa för att jaga olika sorters vilt på heltid. Vissa av dem samlade sina kunskaper i speciella instruktionsböcker som spreds mellan hoven. I dessa finns det även målningar på stora fester som hålls ute i naturen på dukade bord. En social tillställning.

År 1789 fick återigen allmogen rätt att jaga högvilt på sina marker. Vilket resulterade i att kötthungriga bönder med alla medel tillgängliga förstörde viltstammarna. Jägareförbundet bildades 1830 med syftet att öka insikten om djur och natur, förbättra skjutskickligheten samt lämna förslag till jaktlagstiftningen.

Industrialismen förde med sig en ny generation jägare. Dessa kom från städerna och var akademiker, fabrikörer eller tjänstemän och hade gjort sig en förmögenhet på det moderna samhället. Ny teknik i form av gevär utrustade med slaglås gjorde själva hantverket mindre krävande, alla kunde skjuta! Även kunskapen om naturen hade ökat, vilket förde med sig en ökad värdering och romantisering om den. Har- och fågeljakt som tidigare setts ner på blev nu istället sociala tillställningar där rika stadsbor kunde posera i skräddarsydda utstyrslar. Kunskapen om viltet och landskapet som den tjuvjagande drängen tidigare nyttjade när han gav sig ut på smygjakt blev helt plötsligt romantiserat och åtråvärt för de som ville fly ut på landsbygden en helg och slippa kolsmoggen.

Dagens jakt har likheter med alla av de tidigare epokerna i jakthistorien. Om man äter kött, finns det inget mer etiskt eller ekologiskt kött att få tag i. Jakten är uppstyrd av lagar och etiska regelverk, vissa håller även hårt på ceremonier och traditioner. Vissa jägare lockas av samarbetet med sin hund för att genomföra eftersök vid trafikolyckor. Andra lockas av det ensamma äventyret att gå upp tidigt på morgonen och smyga ut i skogen i bara strumporna. Nästan 300 000 personer löser idag jaktkort. För en stor del av dessa handlar jakten inte om att få kött på bordet utan om en chans att umgås med likasinnade i naturen runt en brasa.