År 1944 övertogs Oljeverket i Kinne-Kleva av Svenska Skifferolje AB, år 1945-46 kom oljeimporten åter igång och 3 år senare lades verket ner. I oktober 1946 slocknade ugnarna i Kinne-Kleva och det mesta av produktionsutrustningen till Kvarntorp. 
Delar av personalen erbjöds arbete på skifferoljeverket i Kvarntorp i Närke. Kvalitén på oljan som framställdes i Kvarntorp var bättre och produktionen var betydligt högre, ungefär 100 000 kvm när produktionen var som mest. Nedläggningen av verket gick relativt problemfritt, några anställda följde med till Kvarntorp eller tog anställning på närliggande industrier. 

År 1952 brann ett av ugnshusen ner och år 1957 sprängdes  alla skorstenar.

På oljeverkets plats finns sedan år 1958 spannmålsföretag med stora siloanläggnigar. I det gamla dagbrottet ligger sedan 1969 i den drygt två kilometer långa motorbanan Kinnekulle Ring. Racerbanan har begränsad tillgänglighet, då området används som halkbana för bilar och för trafikutbildning och körkortsprov.

De kilometerlånga gruvgångarna mellan Kinne-Kleva har lockat mångas intresse. När gruvan lades ner användes de under en period av championjonodlare, svamparna behöver mörker och fukt. 

Anläggningen i Kinne-Kleva var igång under ganska kort period men under denna tid har såväl mark som yt- och grudvatten i delar av området förorenats mycket med bl.a. olika tungmetaller. Statens geologiska undersökingar preseterade ett förslag år 2001. Genom att täcka över högarna med rödfyr med bentoitlera eller motsvarande skulle man förhindra att regnvatten trängde igenom och lakade ut tungmetaller och annat i den brända skiffern. 

Att ta sig in i gruvgångarna rekommenderas inte eftersom det medför stor hälsorisk. Orsaken är att skiffern innehåller större koncentrationer av uran vilken medför radon i inandningsluften. Men ett stort allmänt intresse finns för dessa gruvgångar och tanken var tidigare att de skulle gå mella Kinne-Kleva ner till Hönsäters Hamn i Hällekis. 

Sedan år 2016 har diskussionen funnits om gruvgångarna som en tid skapades i Kinne-Kleva skall öppnas för besöksnäringen. Det är Destination Läckö-Kinnekulle som fortsätter med dessa tankar. 

Husabys Hembygdsförening har samlad information, fotografier och oljeprover från det gamla oljeskifferverket och det förekommer bygdevandringar på platsen. Än finns det personer som kan berätta bl.a om tiden som anställd på oljeverket.

En industriepok som tog snabbt slut i Kinne-Kleva, men Kylbergs dröm om bränsle till flottan gick i upplevelse. Miljömedvetenheten har blivi stor i världen och mycket talar för att denna tillverkningensprocess kommer att  begravas.