När Otto väl kom hem till Göteborg för sitt besök träffade han en ung flicka och planerna blev ändrade.

Flickan var Gerda Axelina Börjesson, 17 år och äldsta dottern till urmakaren på Lindholmen. Hon bodde i sitt hem, som var 2:a rot 22 c sedan 1890, och han bodde i farfars hus, som han ägde till hälften, där han var inackorderad hos familjen Robert Jansson. De båda husen låg bara ett stenkast från varandra. De hade säkert ofta sett varandra och kommit ihåg varandra från barndomen. 

Gerda och Otto blev fästfolk. Snart blev det också giftermål. Komministern Cervin vigde dem, och det blev ett bröllop som lät tala om sig på Lindholmen. 

Naturligtvis hade Otto talat om för Gerda långt dessförinnan, att han tänkte resa tillbaka till Australien och försökt övertala henne att följa med. Men hon vägrade. Hade hon varit några år äldre, så kanske hon gett med sig. Men nu var hon ju så ung och kände det säkert svårt att lämna föräldrar och syskon, och Australien var ju så långt borta.

Otto gav då upp drömmarna om Australien och för honom gällde det att skaffa sig arbete i Göteborg. Han kom att leva resten av sitt liv som bogserbåtsbefälhavare i Göteborgs hamn. På grund av sin långa praktik till sjöss fick han efter förhör hos föreståndaren på navigationsskolan, kapten Lagerwall, tillstånd att föra sådan båt i svenskt farvatten, med passagerare, om båten hade sådant certifikat.

Han köpte in sig och blev delägare i Bogserings-A.B. A.P. Johansson och förde först dess bogserbåt Judith. Dessa båtar hade ett rött med vita kanter försett bälte på svart skorsten. Boläget ägde ytterligare fyra båtar Ester, Göte, Elsa och Ruth. Det var när Elsa inköptes, som han fick denna båt att föra. Båtarna hade stor roll i familjelivet och en av döttrarna döptes efter bogserbåten Hildur, inte tvärtom vilket var vanligare. Läs mer om Hildur på en extern hemsida här.

Bilderna visar Ottos och Gerdas förlovningsfoto från 1893 och därunder bogserbåten Hildur avbildad i olja.