En berättelse om påskefyrarna från 1920-talets Gullholmen av Vilhelm Gustafsson

Flera veckor före påsk började vi samla in allt ”brännbart” för påskfyrar. Vi bildade olika lag och tävlade om vem som kunde få den största påskbrasan. Jag minns två lag. Namnen kom efter där man bodde. Ett kallades Krabbane efter Krabben och det lag jag tillhörde kallades för Klipparnes lag, efter Klippan. Krabbarnas ”fyrplats” var i norra delen av lilla Hermanö och bar namnet ”Rockan”. Vi höll till på Olof Jönssons holme – i dagligt tal kallad ”Olle Jänsas holmen”.

Fotografi från ångbåtsbryggan på Gullholmen. Alldeles vid bryggan låg Gullholmens konservfabrik där lagen som byggde påskefyrarna kunde hämta silltunnor - och från bryggan var det enkelt att transportera alla dessa tunnor ut till fyrplatserna! Foto: Elsa Elam, Bohusläns museum, 1936 

Det gällde att samla in så mycket som möjligt. Vi vände oss ofta till chefen på Konservfabriken för att få ett antal kasserade tomtunnor. I husen var det gamla julgranar. Hos handlarna lådor och kartonger. Av dem fick vi också fotogen. Allt fraktades med båt till vår fyrplats.

Ibland hade vi lastat för mycket. Något föll överbord. Efter det att lossningen var klar fick vi åka ut på sjön och plocka upp det. Ibland var det ofrivilliga dopp i det kalla vattnet. Vi som höll på med detta var i åldern nio till tretton år.

Uppbyggandet av fyren var viktig. Vi började med att ställa upp tomtunnorna i en ring, så fyllde vi på med granar, blandade med lådor och kartonger så bräd- och plankstumpar. Sedan hälldes fotogen över det hela för att få fart på elden. Ett flertal tunnor placerades på olika ställen några meter från fyren. Dessa fylldes med brännbart material. En mindre fyr placerades framför den verkliga, som skulle vara ”sjönarrefyr” och skulle tändas en kvart före den verkliga, för att narra det andra laget att tända först och samtidigt skoja lite med åskådarna på Klippan.

Som ”kryddan” på verket hade vi tillverkat tjärkvastar. En käpp med tillklippta trasar av jutesäckar fastspikade och doppade i tjära och fotogen. När fyren var tänd kastades dessa högt upp i luften och vi utropade ”Ett fyrfaldigt leve för Påskefyren”. Vi var alla klädda i gamla avlagda kläder men tyvärr finns inget foto av detta.

Dagen efter var det stora diskussionsämnet vilken fyr som var störst. Vi fick även ro över till vår holme och se vad som åstadkommits på berghällen och om allt brunnit upp.

Barndomsminnen av Vilhelm Gustafsson, som var född och uppvuxen på Gullholmen och direktör för Gullholmen konservfabrik åren 1949 - 1965.

Vilhelm Gustafsson har berättat om sina barndomsminnen i boken ”Fyrtornet visade vägen”.