Annelie och Vilhelm (Ville) Lilja var nog glada när de fick en liten flicka. Deras första flicka född 1902 dog 2 månader gammal. Min bror Per som jag beundrar så var född den 10 mars 1906, han var 3 år när jag föddes. Min mamma var sjuk i TBC, som härjade svårt på den tiden. Hon var så Gudfruktig och vi barn var bönebarn redan innan vi föddes. Oh, vad jag önskar att jag hade ett enda litet minne av henne, men det har jag ej. Hur hon såg ut, men jag ska möta henne en dag hemma hos Gud.

Pappa var född den 24 februari 1877, död den 26 mars 1962.

Mamma var född den 11 december 1872 och död den 12 januari 1912, knapp 40 år. Jag minns att pappa bar ett brett sorgband på armen efter den tidens sorgmode.

Så var då min pappa ensam med två små barn, han var bara 35 år då och han talade aldrig med oss om det svåra -  det måste varit svårt. Per var då 6 år och jag var 2.5 år. Vi fick komma till morfar och mormor. Pappa fick han röka bostaden och bränna upp sängkläder och mammas gångkläder mm. Ingen i familjen har ju heller fått TBC därefter.

Den 1 maj 1912 kom mor Ingeborg till oss och tog hand både oss och hon hade lovat mamma det. Vi kallade henne för moster Bolla, det var nog  en stor försakelse för henne att lämna sin fina plats och komma till ett fattigt hem.

Åren 1909 till 1913 minns jag inte mycket av. Jag minns att pappa bar ett brett svart sorgband om armen på sin söndagsrock när vi gick till söndagsskolan.

Så minns jag att jag var med när kapellet invigdes, eller om det var när grunden lades. Jag stod på en sten ute och pappa fick gå hem med mig, jag blev så kissnödig.