Seminariets verksamhet hade legat nere några år från 1935. Men redan i början av 1940-talet ökade efterfrågan på småskolelärarinnor. Riksdagen beslöt att antalet lärarutbildningar åter skulle öka för att täcka det skriande behovet. 

1945 år riksdagsbeslut innebar att lärarutbildningen även i Skara ökades snabbt och kraftigt. Nu krävde seminariet i Skara ökade resurser och nya lokaler. Arkitekt Ivar Stål från Saltsjöbaden fick uppdraget att rita den nya byggnaden. Huvudbyggnaden uppfördes i röd tegel med genomarbetad entré samt valmat svart skiffertak. Den innehöll klassrum och aula. Gymnastiksbyggnaden även i tegel och en putsad flygelbyggnad för bland annat skolköksundervisning samt vaktmästarbostad. 

Nya lärartjänster inrättades och tillsattes och de nya lokalerna för seminariet uppfördes. Den nya huvudbyggnaden togs i bruk 1947 och ett år senare stod den även den nya gymnastikssalen färdig. Invigningen av skedde februari 1949 av de nya fastigheterna.  Vid invigningen deltog bland andra statsrådet Josef Weijne. Skara stad överlämnade en gåva som var avsedd som donation till en stipendieform. 

Seminariet verkade i full omfattning, i regel 7 - 8 seminarieklasser ändra fram till 1960-talet. Under läsåret 1950/51 nådde seminariet sitt maximum avseende elevantal 254 och följande år utexaminerades det största antalet småskolläare 139. 

I samband med att landets småskoleseminarier bytte namn till folkskoleseminarier år 1957 ändrades även namnet även i Skara. Något annat än en namnändring var det inte, utbildningen gällde även i fortsättning lärare för småskolan (eller lågstadiet i grundskola). 

I början av 1960-talet introducerades en treårig lågstadielärarutbildnig, vilket så småningom blev den enda utbildningsgången.  

I Skara Gilles årsbok 2018/2019 har en artikel av Ann-Britt Molander Johansson pulicerats, hon skriver om bl.a om inträdesprovet och tiden som skulta, läs mer om detta i länken till höger.