Utvecklingen som skett i småskollärarutbildning kom även att påverka utbildningen i Skara. Det började med att folkskoleseminariet år 1870 anordnade en drygt halvår lång kurs för blivande lärare i småskolan. Denna kursverksamhet fortsatte till 1877, de sista åren med 25 elever per läsår, sammanlagt utbildades 185 lärare. 

Enligt riksdagsbeslut år 1877 skulle seminariet utvidgas med en fjärde årsklass. Två nya elevklasser började men lokalfrågan var fortfarande ett problem.
Frågan löses genom att  en klass inrymdes i bönsalen, vilket blev mycket obekvämt. Lokalen användes också för musik och gymnastik. Nu kom tankarna om att bygga en gymnastiklokal med teckningsal och nytt klassrum. År 1880 beslöt riksdagen att en gymnastiksal med lärorum för fjärde klassen och resrum för framtid behov skulle uppföras, 12 000 kronor beviljades till uppförande. Gymnastiken fick under tiden förläggas vid allmänna läroverkets gymnastiksal när denna var ledig mot hyresavgift. Först 1882 stod den nya gymnastikssalen klar.

Tillgången på småskollärare blev fram på 1920-talet så god att det blev aktuellt med reduktion av utbildningen även om nativiteten var låg. Detta utgjorde ett hot mot seminariet. Landstinget blev huvudman för småskoleseminariet i Skara 1926, utbildningen begränsades till ett minimum och överlevde en kritisk period.

Detta kom att bli av stor betydelse när det efter ett par decennier åter blev behov av fler lärare. Under åren 1926-33 utexaminerades endast 48 lärare.