Hushållningssällskapet har genom åren ordnat en lång rad utställningar, premieringar, djurvisningar och så vidare, som gett liv och färg och en hel del extra stimulans åt tillvaron i Skara. Utställningarna gav också möjligheten för Skaraborgs Läns Lantmannaskola att marknadsföra sig. Dessa startade i september 1856 med en kreatursutställning som besöktes av 1000 personer. Sex år senare kom nästa kreatursvisning, men då var den mera omfattande och kompletterades med utställning av redskap, slöjdalster, trädgårdsprodukter m.m. 

I Botaniska tädgården visade man då upp långa rader med vackra djur. Som avslutning gjorde man auktion på redskap. Sedan dröjde det ända till 1888 innan Skara stad åter stod i tur för dessa inom länet alternerande arrangemang, denna gång var det en ren djurutställning som var mycket omfattande. 

Den största och mest påkostande utställningen i Skara skedde år 1905, denna omfattade 219 hästar och 326 nötkreatur. Botan uppläts av rektorn vid Katedralskolan, för att denna skulle bli användbar skedde omfattande arbete med täckdikning, grässådd, röjning, gruskörning, hela 63 järnvägsvagnar grus gick åt. Bland utställningsarrangemangen mötte man denna gång nyheter som tävlingar i jordbrukssysslor, såsom handmjölkning och lasskörning med hästspann. 

Det kom att dröja ända fram till år 1922 till nästa lantbruksutställning i Skara, denna skedde på den gamla marknadsplatsen vid andra sidan Lidköpingsjärnvägen och blev en publiksuccé. 13 år senare gick nästa utställning av stapeln på Axevalla hed, det var ett distrikslantbruksmöte och det första i landet. Besökssiffran var 150 000 personer, det gick många år till nästa riktiga lantbruksutställning vilket blev år 1957. Utställningsområdet var på Hospitalsgårdens åkrar och eonomihus och del av slakteriets lokaler och hästuppvisningshallen. Utställningen hölls i anslutningen till  Hushållningssällskapets 150-årsjubileum.

Under många årtioden var hästpremieringarna årligen återkommande evenemang som satte lite extra liv över Skara. Höjdpunkten för hästpremieringarnas del var under 1930-40-talen, då den skaraborgska ardenneraveln stod som högst.