När motorcyklarna stannande var det dags att plocka fram den vanliga cykel, det har blivit några rundor, 15 Vätternrundor, 10 gånger runt Vänern och ett motionslopp i Norge från Trondheim till Oslo 54 mil. Vasaloppet 10 gånger och han har även provat på att springa Lidingöloppet, men det var inte hans grej.

Om vädret kommer tillåter så kommer den manuella cykeln fram och det blir några kortare distanser än tidigare. Hans första cykeln som införskaffades för 70 år sedan är den han brukar mest, två lackeringar har cykeln fått genomgå för att hållas i trimm.

Kanske blev det inte så mycket tid över till träning med ett heltidsarbete, en familj med fru och tre barn samt en villa. Att träna inför tävlingar och annat låg aldrig för Bosse, han provade någon gång och sedan var det dags för tävlingen. Det var hans sätt att ta sig an uppgiften och nå sitt mål – och resultatet blev ju gott. Kanske slapp han ifrån skador då även träning kan bidra med det. 

Några större förtjänster på motorsporten blev det inte för Bosse, det kan inte jämföras med proffskontrakt och sponsorpengar som många idrottsstjärnor idag kan håva in. Men minnena är goda, det finaste minnet från speedwaytiden är när Bosse vann Europa-kvalet,  år 1963 och pappa Elis fanns med på  plats i Tyskland. Som ordspråket säger ”Delad glädje är dubbel glädje”