För transporten från torvmossarna byggde SJ en järnväg söder ut över torvmossarna Lagge- och Ekelundsmossarna samt vidare öster om torpet Långedalen till Jonstorpsmossen, en sträcka på fem km. Från omlastningsterminalen upp till Laggemossen går banan över fastmark. På mossen lades den i östra mosskanten ut mot Grålagg och vidare på fastmark ner mot Trohultsvägen, där den anknöt till den nuvarande sträckning ned till Ekelundsmossen. Härifrån går Jonstorpsbanan på fastmark öster om Långedalen fram till Långedalsravinen som korsas av en 135 meter lång träviadukt på sex till åtta meters höjd.. På andra sidan viadukten fortsätter banan på fastmark, förbi Oxhuvudvägens slut och ut till Jonstorpsmossen.

Utefter de fem torvgravarna, en i Laggemossen och vardera två i Ekelunds- och Jonstorpsmossarna, lades stickspår för upplastning, sammanlagt cirka 4,5 kilometer.

Banan byggdes med 600 millimeters spårvidd, troligen mest med décauvillemoduler - flyttbara fasta sektioner av räls på plåtsliprar.  Jonstorpsdelen byggdes först  med järnbeslagen träräls där vagnarna drogs av hästar. SJ ersatte 1920 trärälsen med järnräls [décauville]. Torvbanan var ytterst primitiv och föga lämpad för virkestransport, rälsvikten var mestadels fem kg/m. 

Anläggningskostnaderna  var för SJ 767 000 kr för tre års produktion. För Domänverkets förstärkningar av linbana och omlastningsramp tillkom 45 000 kr.