Skogsjärnvägen delar i princip Hunneberg i en västlig och en östlig del. Då vägnätet har en övervägande öst-västlig inriktning kommer banan att korsa eller beröra Ringvägen, Trohultsvägen, Långedalsvägen, Fagerhultsvägen och Alsjövägen. Återställd som vandringsled skapar banvallen därför många utflyktsalternativ, förutom den kulturhistoriska upplevelsen. 

I början av 1990-talet var banvallen nästan oframkomligt igenvuxen med skog och sly och med rivna broar, när röjargängsentusiasterna började röja från ”Hallsberg”, ändterminalen på Fagerhultsbanan, vid Långvattnet och norr Trohultsvägen.

På Öjemossarna är banans våtaste partier normalt oframkomliga även med stövlar. Från Grinnsjöbro har det våta partiet sedan länge ersatts med sexhundra meter stig på östra sidan banvallen. Därifrån har hembygdsentusiaster röjt  nya trehundra meter på västra sidan till torrare mark. Där stigen korsar banan har en spång byggts.

Sveaskogs Lennart Andersson och Anders Rydberg uppmärksammade det ideella arbetet och satte in ”gröna lag”. Sträcka för sträcka har återställts, spångats och broats. Nu är huvuddelen av bansystemet  en värdefull vandringsled för kulturintresserade och friluftare. 

Vad som ännu saknas i bansystemet, när detta skrivs (08), är:

Vid Långedalsravinen på Jonstorpsbanan är det stopp där viadukten låg. Här får man ta sig runt på Oxhuvudvägen och följa den till slutet, eller återsöka banan på södra sidan ravinen fram till Oxhuvudvägens slut. Härifrån och ut på Jonstorpsmossen har banan i det närmaste upphört att existera, varför man bör röja upp en stig i lämpligt läge ut till mossen. Ute på mossen är banorna till största delen  försvunna, endast delen på fastmark upp till Jonstorpvägen är väl synlig i terrängen.

Fagerhultsbanan är ännu oröjd på Ekelundsmossen fram till Långedalsvägen, och bro saknas över flottleden vid Grinnsjöbro. Alsjöbanan är oröjd men lättgången till  ett par hundra meter väster om Alsjön - varifrån den är svårframkomlig fram till sjön och stigen från Alsjövägen. I fortsättningen fram till ändpunkten i fastmarken norr om Fridsjön, är den utplånad, men saknar där intresse som vandringsled.

Återstående röjningar och spångningar är inplanerade, varefter hela systemet utgör nära tio kilometer värdefull och intressant vandringsled, som kan gås i etapper i kombination med andra leder.