Stationsskrivaren tjänstgjorde på järnvägsstationerna förr i tiden och stod direkt under järnvägsstationens högsta befäl, stationsinspektör eller stationsmästare. Stationsskrivaren skulle biträda sin överordnade i expedtions- och bangårdstjänst. 

Arbetsuppgifterna bestod i olika administrativa kontorsgöromål med inriktning av trafiken. Stor nogrannhet var viktig och goda kunskaper i matematik och språk. När den teoretiska delen av kursen till stationssrkrivare var klar skulle den blivande stationsskrivaren ha kunskaper i bl.a:

Engelska språket
Tyska språket
Telegrafering
Stenografi
Bokföring- och redovisning
Postgöromål
Järnvägsgeografi och författningsbestämmelser

Därefter var det dags för den praktiska delen av utbildningen som gjordes på en järnvägsstation. Under en tid av 12 månader (1916–1918 års kurs), dessa 12 månader fördelades enligt nedan:

Biljett- och resgodstjänst 1.5 mån
Godsexpeditionstjänst 2,5 mån
Magasin- och kajtjänst 1 mån
Tågtjänst 0,5 mån
Växlings- och ställverkstjänst 3 mån
Vagnstjänst 0,5 mån
Stationsinspektorsexpeditionen 2 mån
Trafikinspektörs- resp. trafikdirektörsexp. 1 mån

År 1960 påbörjade Kaisa Gunnarsson (f. Gullberg) en tvåårig stationsskrivarekurs. När hon vid genomgången utbildning anställdes blev hon SJ:s och Sveriges första kvinnliga stationsskrivare. Hon var också första studentkullen vid Hallsbergs gymnasium och var den första av tre kvinnor som befordrades till stationsinspektorer.