Sverre Varv & Mek. Verkstad var ett känt lustbåtsvarv, men här byggdes också en del större fiskebåtar. Allt som allt byggdes 179 fartyg och båtar vid Sverrevarvet. De flesta var mindre båtar som yachter, havskryssare och folkbåtar, men också arbetsbåtar och minsvepare. Ett tiotal fiskebåtar tillhörde också nybyggnationerna och flertalet av dessa var beställningar till utlandet. Trots att så få fiskebåtar byggdes vid varvet, så kom man att få en viktig roll när de svenska fiskebåtsvarven fick stora beställningar på 1940- och 1950-talen från utlandet. Ingenjörerna vid Sverrevarvet tog fram arbetsritningar till isländska fiskefartyg och man utförde dessutom testförsök i provränna av olika skrovtyper för fiskebåtar. Genom detta tekniska utvecklingsarbete kom också svenska fiskebåtar att genomgå förändringar.

Det startade som modellverkstad

Det var som en modellverkstad som Sverre Varv & Mek. Verkstad ursprunligen startades året 1915. Vid Skeppsmodeller, som företaget hette, framställdes fartygsmodeller till skeppsvarven i Göteborg på fartyg som byggdes där. Modellverkstaden låg till en början inne i centrala Göteborg.

Vid modellverkstaden gjordes också fartygs-, varvs- och hamnmodeller till den stora Göteborgsutställningen 1923, liksom fartygsmodeller till Sjöfartsmuseet. Det var sjökapten Olof Traung som startade modellverkstaden och han blev senare chef för Föreningen Göteborgs Sjöfartsmuseum. Efter Göteborgsutställningen blev det mindre efterfråga på fartygsmodeller. Färre modeller beställdes och för att fylla ut produktionen startades tillverkning även av leksaker. Kärra gård i Hisings Kärra köptes in vid samma tidpunkt. På gården fanns en liten varvsanläggning, Nyebro Pråmvarv. Modell- och leksakstillverkningen flyttades hit och en ny verkstadsbyggnad i två plan uppfördes. Namnet Sverre hämtades från den norska tiden när denna del av Hisingen kallades kung Sverres land. Till den stora och vackra  mangårdsbyggnaden som hörde till varvet flyttade Olof Traung med sin familj.

 Byggnation av lustbåtar

I början av 1930-talet blev det svårare att sälja företagets leksaksprodukter. Den ekonomiska depressionen som var då gjorde att det fanns mindre pengar att spendera på sådana varor. Företaget behövde nu en annan tillverkning och eftersom det redan fanns en mindre varvsanläggning där, så ansåg varvsledningen att det var idé att rusta upp denna. Här startades nu ett båtbyggeri och den första båten var 17 fot och klinkbyggd. Personalen hade tidigare tillverkat fartygsmodeller och hade därför redan en känsla och erfarenhet av att arbeta i trä - och nu fickde  också kunskaper i båtbyggeri.

1935 anställdes den erfarne båtbyggaren Harald Abrahamsson för att leda verksamheten på varvet. Kort därefter kom beställningar från GKSS (Göteborgs Kungliga Segelsällskap) på utlottningsbåtar som Långedragsjullar och B-22:or. Den kände båtkonstruktören Knut Reimers ritade också flera lyxiga båtar som byggdes vid varvet dessa år. Lustbåtarna levererades till beställare både i Sverige och utlandet - och Sverrevarvet blev känt för sina välbyggda och vackra båtar.

Verksamheten 1939 – 1950

Den tid när Jan-Olof Traung, son till Olof Traung, var ansvarig för varvet kom att bli den mest framgångsrika, både när det gällde antal byggda båtar och produktionens mångfald. Ett stort antal större lustbåtar byggdes och likaså ett stort antal folkbåtar. Folkbåten hade konstruerats i början av 1940-talet och blev en mycket populär långfärdsbåt för dess goda seglingsegenskaper. Denna segelbåt byggdes vid många av varven i Bohuslän och Göteborg.

I de tidiga åren av 1940-talet hade varvet utvecklats från ett småbåtsvarv till ett yachtvarv där eleganta havskryssare och motoryachter byggdes. Men vid andra världskriget blev det svårt med tillverkningen eftersom det var svårt att köpa ransonerade varor som utrustningsvaror till lustbåtar. Istället byggdes vid Sverrevarvet ett antal servicebåtar till flygvapnet och en minsvepare. Varvet hade också en stor reparationsverksamhet och vinterförvaringar av lustbåtar.

Fiskefartyg – en ny specialitet för varvet

På 1940-talet fick varvet en specialitet i att ta fram ritningar till fiskefartyg som var beställda från Island. Likaså var man ensam om att pröva olika skrovformer för fiskefartyg i provrännor, för att kunna utveckla optimal skrovform för dessa fartyg som användes i havsfiske. Ett stort antal fiskebåtar beställdes till Island åren 1943 – 1946, eftersom den isländska fiskeflottan var nedsliten och behövde moderniseras. Dessa båtar byggdes vid flera olika fiskebåtsvarv runt om i Sverige. Vid Sverre Varv & Mek verkstad byggdes fyra fiskebåtar till Island åren 1946 – 1947, båtar som levererades till hamnar i såväl östra som norra Island. Senare kom en beställning på en fiskebåt till ett franskt rederi och på 1950-talet beställningar på fiskebåtar till Colombia. Denna efterfrågan på byggnation av fiskebåtar till utlandet kom lägligt, eftersom varvet hade svårigheter i sin tillverkning av lustbåtar.

För produktionen av de isländska fiskebåtarna anställdes den erfarne skeppsbyggmästare Roland Andersson, som innan dess varit anställd vid Ystads Skeppsvarv. Båtbyggare Harald Abrahamsson, som i ett tiotal år lett nybyggnadsverksamheten vid varvet, skulle fortsätta att ansvara för tillverkningen av lustbåtar, vilket var hans specialitet. För att få en bra kompetens bland personalen anställdes flera skickliga båtbyggare från framför allt Orust och Tjörn. På 1930- och 1940-talen var cirka 50 personer anställda vid företaget.

Inför den de stora beställningarna av fiskebåtar visade det sig att skrovhallen var för liten. 1945 uppfördes därför ett skyddstak vid sidan om skrovhallen och där kunde två 78 tons skrov byggas samtidigt.

Efter dessa leveranser av fiskebåtar byggdes ett stort antal fritidsbåtar vid varvet under några år.

Källa - Att läsa mera:    Skeppsbyggarna I. L. Bornmalm, K. Bång, C. Fredriksen, C.O. Ohlsson, Göteborg 2008

Skeppsbyggarna II. L. Bornmalm, K. Bång, C. Fredriksen, Göteborg 2016

Sjöfartsmuseet Akvariet, Göteborg