Jag heter Tomas Olsson, och kommer från Hasslö i Blekinge Skärgård. Jag gjorde min värnplikt ombord på ubåten Najad, i Näcken-klassen. Najad finns dessvärre inte kvar, utan blev nyligen skrot. Systern Neptun, som ser ut precis som Najad inuti, ligger dock kvar som utställningsobjekt på Marinmuseum i Karlskrona. Det hade varit en batteribrand ombord henne, så de fick riva ut allting och bygga om henne. Det kostade mer än en ny ubåt, faktiskt. Sen hann hon bara gå tre månader i tjänst, innan hon lades i malpåse. Så hon var ju nästan ny när hon blev museiubåt.

Jag var 18 år gammal när jag ryckte in i september 1985. Jag tjänstgjorde totalt 15 månader, varav 9 månader tillbringades i Najads stridsbesättning. Innan dess var jag ett halvår på signalskolan.

- Jag tycker det är fascinerande att det militära kan lära en ett helt yrke på väldigt kort tid. Jag menar, vi gick 6 månader på signalskolan, och på den tiden lärde vi oss kommunikation via tal, sambandstjänst, telegrafi, alla olika kryptosystem som fanns och alla olika typer av radiosystem. De var väldigt duktiga på koncentrerad utbildning. Jag menar, den radioteknik och elektronik vi läste där motsvarade treårig teknisk. Så det är en väldigt bantad och komprimerad utbildning man läser på en väldigt koncentrerad tid.

- Man var ju lite yrkesskadad när man låg där på signalskolan. När man satt och slappade på kvällen, efter en hel dag med hörlurarna på, så gjorde man sig redo att ta emot så fort man hörde ett fläktljud. Man hörde pip från allt, och var så väldigt igång. Det jag lärde mig sitter i fortfarande, men det är klart att jag har tappat takt. Jag låg på 120-takt under min tid på ubåt. Det är alltså 2 tecken i sekunden. Och då med alla tecken som finns; alfabetet, siffror och specialtecken. Så det är rätt mycket. Handstilen blev dock rätt förstörd av att skriva så fort.

- Detta är ett yrke som helt har dött bort idag. Telegrafin försvann först i det civila, och nu även militärt. Det är lite synd, tycker jag, för telegrafi är det enklaste systemet att kommunicera med. Det är bara toner, man behöver inga sofistikerade data- eller satellitsystem, som dessutom kanske är det första som slås ut när något väl händer. Så det hade varit bra att ha, som ett sätt att kunna kommunicera med omvärlden med minsta möjliga insats och teknik.

- Under min tid i stridsbesättningen, efter signalskolan, så var jag telegrafist. Det är dock annorlunda att vara telegrafist ombord på en ubåt jämfört med att vara det på ett annat fartyg. Eftersom vi har en mindre besättning än andra fartyg så måste man fylla flera funktioner. Så förutom telegrafi så jobbade jag även med kryptotekniken ombord.

Hur många var ni ombord?

- Vi var 19 i stridsbesättningen. Vi kunde vara så många som 28 ibland, när vi hade kadetter och andra värnpliktiga under utbildning ombord. Men när vi gick på lite speciella kör så var det bara vi som tillhörde stridsbesättningen som var ombord. Så förutom att jag arbetade med såväl telegrafi som kryptoteknik så fick jag rotera med de andra ombord. Detta för att vi skulle kunna ta över från varandra, om någon blev sjuk eller skadade sig. Så jag höll utbildning för kryptosystemen för några utvalda officerare ombord. Däremot är det inte så lätt att utbilda alla inom telegrafi, därför var vi två telegrafister ombord.

Om man ska försöka förklara för någon som inte har någon koll alls, vad jobbar en telegrafist och kryptotekniker med då?

Vi skötte all kommunikation. All kommunikation gick genom radiohytten, som var min arbetsplats. Detta innebar också att jag var en av få som kände till allt som hände ombord. Jag hade dessutom fått uppgiften delegerad till mig att renskriva fartygschefens krigsdagbok, som han förde även i fredstid. Det kunde kännas konstigt att som ung värnpliktig dölja skrivmaskinen när äldre officerare kom in, men det jag skrev var ingenting som alla ombord skulle känna till. Sen hade vi telegrafister även ansvaret för att bränna allt material ombord som inte skulle redovisas vidare efter våra kör. Allt detta är ett rätt stort ansvar att lägga på en ung individ.

Gjordes det ingen prövning av SÄPO innan du fick allt det ansvaret?

Jo, det gjordes det. Vi hade en hög säkerhetsklass, om inte den högsta. De kollade upp mig, min ekonomi, till och med mina närmaste och delar av min bekantskapskrets. Däremot kan jag inte komma ihåg att jag skrev på några speciella papper eller så. Utan det är ju hemligt oavsett var du hamnar, när du arbetar med telegrafi. Så jag tror inte att det var något specifikt för just ubåtstjänst.