Tunnbindare är ett av flera hantverksyrken, ett yrke där man arbetar med händerna och och hittar kreativa lösningar. Trätunnor och andra laggkärl tillverkades och tillverkas av tunnbindare än i dag. Dessa kärl var tidigare mycket viktiga för både arbetet inom handeln och inom hushållen. Då fanns inga andra möjligheter till förvaring av föremål och livsmedel. 

Det finns även andra namn för tunnbindare detta är bödkare, böckare och byckare. 

I slutet av medeltiden användes tunnor till största del eller vanligtvis vid transporter av vin och öl, olja och honung, smör, ister och salt. Även färger, aska, beck, tjära samt fisk. Under 1400-talet fanns det ca 200 självständiga yrkesutövare inom tunnbinderiet i Hamburg. 

Den förste svenske tunnbindaren som är känd till namnet förlorade sitt mättverktyg, en tolk i Lödöse på 1300-talets början. Tolken är märkt med runskrift "Erik tunnbindare".  Det fanns flera tunnbindare vid denna tid stadslagen från 1350 ålade tunnbindarna att märka sina tunnor och fat.  

Tunnbindare fanns främst i Stockholm och i de kuststäder som ägnas sig åt export då handel och sjöfarten hande behov av tunnbindarnas tjänster. Början togs med det medeltida sillfisket under Hansans överinseeende. 

Längre fram i tiden då industrin utvecklades användes tunnor för att packetera i. I Hällekis vid cementfabriken fanns tunnbindare. I dessa tunnor förpackades kalken som sedan fraktades med fartyg över Vänern. 

Tunnbindaren tillverkar mestadels trätunnor. Yrket utgjorde aldrig någon stor yrkesgrupp i Sverige och förekom i Sverige fram till i mitten av 1900-talet men har överlevt i mindre skala in på 2000-talet eftersom det finns ett behov av tunnor gjorda i framförallt träslaget ek för lagring av whiskey.
Till tunnor för andra ändamål används också träslag som t ex lärk och furu. De flesta whiskyfat och andra träfat för spritdrycker är gjorda av tunnbindare. Olika moment så som montering, böjning och värmning ingår i processen när en tunna binds. Formen har en lång historia och anledningen till att de är välvda har framförallt med hanteringen att göra. Den särskilda tunnformen gör att det är lättare att rulla och svänga runt dem.