Besökarna och de boende på Hotell Kinnekulle kom till berget för att uppleva det blommande berget och dess sevärdheter och ta en paus i livet. En del i servicen var att erbjuda besökarna dagsutflykter med häst och vagn och även  promenader och längre vandringar.

För turisternas räkning nyanlade och förbättrade Carl Klingspor en del vägar för att de skulle kunna ta sig lättare till de olika besöksmålen. 

Bärsöndagarna

Bärsöndagarna som funnits sedan 1500-talet skedde under tre söndagar i augusti var en stor händelse. Första söndagen var stillsam till skillnad mot den andra som var den festligaste då mest folk kom. På den tredje söndagen kom de äldre och finare folket. Den söndagen tog sig kinnekulleborna till Martorp för att köpa äpplen, därför kallades denna dag för "äpplesöndan". 

Den andra bärsöndagen lockade många till Kinnekulle på 1800-talets senare hälft, det blev en folkfest för både besökare och bygdens befolkning. Många besökare kom med ångbåtar över Vänern, i Hellekis hamn gick de flesta båtar in. Det kom folk från hela Skaraborg och även Göteborg, vandrande och med häst och vagn som övernatta i lador och skjul. Extra tåg sattes in, godsvagnar gjordes om med sittplatser, vilket senare kom att förbjudas på grund av olycksrisken. Då fick godsfinkor med parksoffor användas. Till Munkängarna, Hellekis, Råbäck och Högkulle togs sig de flesta och många till turisthotellet. Utmed vägarna stod folk och sålde bär i papperspåsar, man kunde också som besökare hyra ett träd och plocka själv. På marknaden i Munkängarna fanns gummor som sålde karameller, souvernier, hemslöjd med mera.

Andra bärsöndagen var alltid stökig, många trodde att det var fritt fram att plocka bär överallt. Det såldes även brännvin vilket inte gjorde festen lugnare. Slagsmålen var många, inte sällan mellan ungdomar från de olika socknarna. Under 1940-talet fick bärsöndagarna en annan prägling, Frälsningsarmén övertog ansvaret. Bärsöndagarna kom att upphöra helt en period och återkom vid några tillfällen under 1980-talet. Det krävdes en stor organisation och ideellt arbete för att klara bärsöndagarna, det fanns inte nog med arbetskraft så dessa upphörde.

Munkängarna och Mörkeklevs grotta

Munkängarna kommer troligtvis från tiden fram till 1400-talet då Råbäck till hörde Vadstena kloster. Idag är det inga ängar utan en lund av ädla lövträd. På 1800-talet gjordes del av ängarna om till en engelsk park, med promenadsstigar och här finns även en paviljong som artisten Emelie Högqvist fått av Oscar I. I 10 år var Emelie älskarinna till Oscar I. Efter Emelies död såldes paviljongen och köptes av dåvarande ägare till Råbäck och placerades i Munkängarna.

En stor avsats i kalkstenskleven (rauk) strax intill kallas predikstolen. Under denna finns Mörkeklevs grotta. Dessa formationer kom till under istiden och är mer än 10 000 år gamla. 

När parken anlades är oklart men den skulle ha bilden av en engelsk park. Redan 1923 blev en del av kalksenskleven fridlyst och 1972 avsattes hela Munkängarna till naturreservat. Floran är väldigt rik på grund av den bördiga alunskiffern. Platsen är välbesökt av turister men även av lokalbefolkningen och ett naturskönare område får man leta efter. Ett paradis för fotografer och naturälskare! På försommaren bildar den lökdoftande ramslöken heltäckande mattor och på sensommaren dominerar skogsbingel. Växtligheten är mycket frodig, men det finns inte så många arter. 

Utsiktstornet

Utsiken från Högkulle var tidigt ett besöksmål. År 1892 lät Carl Klingspor uppföra ett utsiktstorn på Kinnekulles högsta topp.  Troligtvis var det arkitekten Adrian Crispin Peterson som också fick detta uppdrag. Detta ritades på samma tid som Hotell Kinnekulle.  Utsiktstornet uppfördes i sju våningar, i de båda nedersta våningarna fanns servering och åtta rum för övernattning. Tornet var byggt i tidstypisk stil med liggande panel, dekorativa lister , stora takutsprång och kontursågade fönseteromfattningar.  Längst upp fanns en plattform som vilade på konsoller med pelare och räcken med snickarglädje. Färgsättningen var ljus och senare blev den rödfärgad med vita detaljer. 
Det första året var besöksantalet 7 000 personer. Verksamheten arrenderades ut och förtjänsten behölls av arrendatorn, entréavgiften gick till tornets ägare. Efter andra världskriget kom besöken att minska och i mitten av 1970-talet fick Götene kommun förfrågan om att överta tornet och så blev det. Utsiktstornet brann ner 1982 och redan året efter byggdes ett nytt torn - en rekonstruktion av det gamla i en enklare tappning. 

Kungastenarna

Till Högkullen hade många kungligheter kommit under årens lopp, deras namn har ristats in i några stenar som finns i närheten av utsiktstornet. Den mest berömda stenen är Drottningstenen,  år  1814 kom drottning Hedvig Charlotta via Valle Härad va Husaby till Högkullen. Med vagn kom hon resandes till Kullatorp i sällskap med baron C.G Fock, Ehrenborg och grevinnorna Taube och Rut samt livmedikus dokrtor Pontén. Efter detta besök restes en en minnessten som ännu finns kvar. Enligt en muntlig tradionen blev drottningen buren av sex starka bönder upp till hjässan av Kinnekulle.

Promenadväg Munkängarna - Högkullen

Det var vanligt att turisterna gick en promenadväg från Munkängarna upp till Högkullen. På midsommarafton var det många som gick upp till "Kûllen" för att se soluppgången. På vägen passerade man det beryktade värdshuset Lukastorp. Redan på Strömsboms tid nämner han värdshuset, de som kom resande med hästar lämnade dem där och fortsatte promenaden upp till Högkullen. Värdshuset var mycket populärt under bärsöndagarna. Det stod gubbar i skogen och överallt såldes det brännvin. 

Kullatorp

På Kullatorp stannade resenärer för att dricka vatten från en källa bakom huset, där kunde man även övernatta. Från 1921 fick byggnaden nuvarande utseende i nationalromantisk stil med undervåning och övervåning klädd med locklistpanel i rött. Byggnaden kom senare att bli skogvaktarbostad.