Strategiskt läge vid Vänerns utlopp
Vänersborg blev tidigt en viktig handelsplats vid sydspetsen av Vänern. Stadens existens grundade sig i huvudsak på Värmlands export av stångjärn och var under lång tid en omlastningsplats för gods till och från Vänern. Varorna fraktades på Vänern med blockskutor och bojorter och i Vänersborg skedde omlastning för landtransport förbi fallen i Trollhättan. Redan vid denna tid fanns det troligen varv i Vänersborg. Senare på 1700-talet passerade cirka 2/3 av Sveriges export till Västeuropa via Vänersborg.
Hamnkanalen i Vänersborg med kanalbåtarnas tilläggsplats. Ett av husen till höger i bild inrymmer hamn- och kanalkontor. Foto: Vänersborgs museum.
Skeppstavla med briggen Aurora från Fjällbacka, Capten C.A. Hansson. Aurora var byggd i Vänersborg 1858. Konstnär Lars Petter Sjöström målade skeppstavlan 1866. Aurora ses seglande i hård sjö med beslagna och revade segel och med unionsflaggan hissad. Aurora seglandes på babords halsar, visande styrbordsidan. Fartyget förliste i en orkan på Nordsjön året 1876. Tillhör Bohusläns museum
När slussar byggdes, först i Brinkebergskulle och sedan i Trollhättan, förlorade Vänersborg sin ställning som omlastningshamn, men staden hade ändå ett viktigt läge vid övergången mellan kanalen och Vänern. Under 1800-talet blev Vänersborg en betydande sjöfartsstad med ett flertal skeppsvarv och rederier. 1844 byggdes nya slussar vid Göta älv, vilket innebar att Vänersborg nu blev Vänerns största hamn och staden växte enormt.
I Vänersborg fanns inte mindre än sex varvsplatser. I mitten av 1800-talet blomstrade skeppsbyggeriet och sex – sju större fartyg sjösattes per år. Vid varven byggdes skonerter, briggar och barkskepp, men man specialiserade sig också på relativt lättseglade Vänerskutor. Dessa hade mycket höga master så att vinden kunde nå seglen över trädtopparna när man seglade i Göta kanal.
Fartygen som byggdes i Vänersborg var moderna seglare, jämfört med de gamla Vänerskeppen. Många såldes till Göteborg och västkusten där sjöfartsnäringen var omfattande och där rederierna bedrev seglation på såväl på Östersjöns och Norrlands hamnar, som i långfart till Västindien och liknande avlägsna länder. På 1880-talet upphörde nybyggnadsverksamheten vid varven i Vänersborg och några år senare tog Vänersborgs tid som varvsort slut. Samtidigt minskade spannmålshandeln kraftig - en stor del av denna export hade skeppats över Vänersborg. Den minskade spannmålshandeln och en lågkonjunktur i Dalsland under 1880-talet ledde till en minskad sjöfart över Vänern. Ungefär vid samma tid gick också rederiverksamheten tillbaka i Vänersborg.
Det byggdes sammanlagt omkring 100 fartyg vid de olika varven under den intensiva varvsepoken på 1800-talet. Arbetsstyrkan varierade naturligtvis mycket, men tidvis sysselsattes totalt omkring 100 man.
De stora förändringarna för Vänersborgs del kom i och med järnvägen. Sjötransporterna ersattes efter hand med transporter via järnväg, allteftersom järnvägsnätet byggdes ut och landsändorna förbands med varandra. Vid sekelskiftet 1900 hade därför Vänersborgs en gång så livaktiga rederiverksamhet förvandlats till en betydligt mer blygsam rörelse. När den nya kanalleden öppnade 1916 var det med en ny sträckning, där sjöfarten kom att gå förbi och öster om Vänersborg.
Källa: Varvsstaden Vänersborg av Stig Bratt, Varvaren Nr 1 2002.
Varv och sjöfart på Lödöse museum, 2017 av Lödöse museum och Varfs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i Göta älvdalen
Vänersborgs museum bildarkiv
