Vid första anblick på byggnaden kan vi skymta entrétrappan. Den ursprungliga stentrappan var utmärkande i sina drag med gråsten och röda fläckar och den imponerande entren har blivit ett karekteristikst inslag i husets arkitektur. Golvplattorna som finns i korridoren som leder in i byggnaden är de som användes ursprungligen på 1880-talet. Väggarna och taket är nyrestaurerade på senare tid.   

Direkt när vi kommer innanför dörren vid den alternativa entrén hittar vi rummet Bruno. 
Bruno var ett bibliotek på Wendels tid, samt en lång tid därefter. Rummet byggdes om mellan 1932 och 1933. Innan dess fanns en dörr som ledde ner till vinkällare och kassavalv. Kakelugnen som finns i rummet är en påkostad raritet. Den är ett italienskt arbete som ingen annan än Wendel skulle ha i sitt arbetsrum. Idag används rummet som ett mötesrum för både deltagare på skolan och utomstående.

När vi går vidare längs korridoren så kommer vi till vardagsrummet. Det första och mest iögonfallande vi ser är en stor svart marmorspis. Denna marmorspis fanns tidigare placerad i matsalen, men flyttades ut till vardagsrummet när den stora ombyggnationen av byggnaden skedde. Uppe på spisen finns en skulptur av rektorn under ombyggnadsåret, Justus Elgeskog. Tidigare var egentligen vardagsrummet bara en trapphall som ledde upp till den andra våningen. Man ser var trappan fanns, där golvet skiljer sig från plattorna som finns från korridoren. Vardagsrummet används främst som, just precis, ett vardagsrum idag, men även som en extra matsal för externatare som studerar på Wendelsbergs folkhögskola

Längst bort i korridoren, förbi vardagsrummet finner vi matsalen. När byggnaden byggdes om flyttades som sagt marmor spisen till vardagsrummet och själva matsalen vidgades mot köket. Man kan tydligt se gränsen både i taket och på golvet. 

Text av: 

Jimmy Carvajal, Markus Henriksson och Patrick Lammassaari