Tre söndagar i augusti månad anordnades bärsöndagarna och de hade alla olika karaktär. Stillsammast var den första söndagen. Höjdpunkten var den andra söndagen, då kom flest människor och den tredje söndagen då kom de äldre och bättre folk. Den tredje söndagen gav sig kinnekulleborna iväg till Martorp i Husaby, där köpte man äpplen och dagen kallades av den anledningen "äpplesöndan".

Under andra hälften av 1800-talet ökade turistresandet till Kinnekulle och då blev den andra söndagen den stora folkfesten för både kinnekulleborna och de tillresta. Till bärhelgerna kom besökarna med ångbåt över Vänern från Karlstad, Kristinehamn, Otterbäcken och Lidköping. Det var inte turistbåtar som kom utan lastångare så människorna fick vara på däck eller i lastrummet under båtresan. Hellekis hamn var den hamn som var bäst angöra därför gick de flesta båtarna in i denna.  

Från övriga Skaraborgs län kom människor vandrande eller med häst och vagn, de övernattade i lador och skjul. Mängden besökande människor kom att öka varje sommar, i slutet av 1880 talet uppskattades det till 20 000 besökare, både män och kvinnor. Besökarna var främst ungdomar från allmogen.

När järnvägen hade anlagts kom männskor ända från Göteborg. Inga besökare var så fruktade som göteborgarna för sin framfart. Extratåg med personvagnar sattes in, ändå räckte de inte till. Godsvagnar med ihopsnickare sittbräder fick fungera som personvagnar och dessa tåg gick till stationerna i Gössäter och Råbäck. Olycksrisken med dessa transporter var stor och därför kom de att förbjudas. 

På vägen mellan stationerna och festplatsen stod människor och sålde bär i papperspåsar, de flesta var torpare som hade egna små trädgårdar. Att hyra sitt egna träd gick också, då kunde man klättra upp och plocka så mycket bär man ville.
Vid Munkängarna var det marknad, där satt gummor och sålde hemkokta karameller.